tankar

Kärlek och avsikt - Om rörelsen i universum

Nu är det 2012 och många talar om en pågående medvetandeförändring som kan öppna upp för en övergång från industrisamhällets nuvarande destruktiva livssätt till ett samhälle, ett produktionssätt och ett liv i balans med Moder Jord. Under våren 2012 förde jag samtal med en gammal vän, trädgårdsarbetaren Jonas, om dessa frågor och om vilken rörelse som pågår både i det lilla och i det stora, i universum. Här följer en redigerad version av vårt samtal.

Jonas: Vi är nu vid ett vägskäl där det allt tydligare känns som att det andliga/magiska möter och förenas med miljörörelsen, naturen, jorden, floran och faunan och behovet av en hållbar utveckling och därmed blir "andligheten" på ett naturligt sätt politisk i den galna tid vi lever i och det kaos som skapas av civilisationens dödsryckningar. Detta leder i sin tur bort från andligheten som en hobby och konsumtionsvara.

På samma sätt måste vi normalisera de ekologiska matvarorna och myten om det goda livet på landet. Det räcker inte med att stilla sitt samvete med att köpa en ekologisk lyxmarmelad för 160 kronor, gå på spa-yoga och skaffa sig ett "Ernst"-torp på landet för att vara delaktig i en framtida förändring om man sedan ändå stressa iväg till reklambyråjobbet på måndag morgon med magkatarr i en stadsjeep med McDonald's kaffe i framsätet.

Man måste ju dagligen leva med respekt, ödmjukhet, empati och solidaritet med sin omgivning (att vandra i skönhet) självklart utifrån de förutsättningar man själv har och den medvetandenivå man nått fram till. Små val i vardagen som växer sig starkare allteftersom man själv blir starkare. Vill man stå på barrikaderna och ockupera Wall Street så gör man det men det kan självklart likaväl handla om att vårda en ekologisk trädgårdsodling, förvalta gamla namnsorter av frukt och grönt i all stillhet. Eller varför inte både och.

JIE: Det är inte så många människor som har både den andliga dimensionen och industrisamhälleskritiken från vänster och som man kan kommunicera på ett djupt sätt med. Jag kanske dock inte delar din optimistiska syn på att andligheten håller på att bli politisk. Kanske är det så, men jag ser ju också frånvaron av politiskt perspektiv hos många "andliga" bekantskaper och å andra sidan, en fixering vid ett naturvetenskapligt synsätt inom miljörörelsen, som tycks svårt att vidga. Med politiskt perspektiv menar jag politik i en djupgående mening, alltså inte bara ett slags parollkritik av industrisamhället. Själv behöver jag få utmanande tankemässig stimulans och har just läst Tony Judts sista bok - en samtalsbok med titeln Thinking the Twentieth Century. Den tvingar mig att ta i när jag läser. Men den bok som på senare tid gett mig mest är dock Wisdomkeepers av Harvey Arden och Steve Wall. Det är en fantastisk resa in i ett traditionellt tänkande bland ursprungsamerikaner som jag har recenserat här. Annars har jag varit djupt inne i arbetet med att översätta Runmagi och shamanism till engelska. Den kommer ut i april. Jag har också under vintern hållit i en studiecirkel i runmagi så runorna är mer eller mindre ständigt närvarande i livet. Och som vanligt bjuder de på märkliga drömmar och ibland en och annan hisnande insikt. Ditt mejl ramlade in just som jag hade slutfört en fröbeställning inför den kommande odlingssäsongen. Ingen tillfällighet förstås! Vi har ju tidigare talat om att de verkligt revolutionära sakerna äger rum under maktens radar, genom skapandet av temporära autonoma zoner som gamle Hakim Bey kallar det. Det pågår en hel del intressant inom omställningsrörelsen även om många människor där saknar ett djupare andligt perspektiv. De är mer intresserade av hur man praktiskt bygger en komposthög än av hur man samtalar med Moder Jord.

Jonas: Visst finns det en frånvaro av överbryggande tolerans från bägge läger som du säger, men jag känner små krusningar på vattenytan genom mina internationella kontakter som jag inte sett förut och strömningar som först verkar långsamma kan plötsligt få fart i kvantumhopp. Guds vägar äro outgrundliga och Kaos är granne med gud. Jag vet av erfarenhet att vårt land på många sätt är speciellt och extremt i sin lagomhet, vi är väldigt icke-andliga, logiska, praktiska och lite tröga och de andliga sökare som precis flytt undan det fängelset kan tänkas ha svårt att ta ett halvt steg tillbaka för att plocka med sig lite politik och praktiskt arbete in i sin nya världsbild. Jag har själv aldrig varit med i någon grupp, forum eller förening, förutom Rovdjursföreningen, och har svårt att kompromissa med människor som "vet" vad som är rätt och fel utan att ha personliga praktiska livserfarenheter. Jag är själv en social ensamvarg som de senaste 3-4 åren dragit mig undan för att meditera, fundera, förkovra mig och bara vara men känner nu att det är dax att ge mig ut i nya sammanhang med likasinnade för att dela erfarenheter och kunskaper samt realisera drömmar och idéer, men det får ske i sin egen takt. Jag har länge varit engagerad i vissa delar av den västerändska/anglosaxiska ockulta ritualmagiscenen med sina rötter i Mellanöstern via Grekland och renässansen, det är en del av mitt sökande, här har jag personligen lite lättare att acceptera att den är mer "bokig" och teoretisk, men när en engelsman nyss frågade mig om den nordiska traditionen sa jag att jag vill behålla den i skog och mark, ren och enkel, minimalistisk "som ett glas friskt källvatten med ett par isbitar i" Jag tror han förstod.

Vi är nu vid en punkt där det måste ske en korsbefruktning av de olika lägren. En trädgårdsmästare, permakulturodlare eller Peak Oil-intresserad miljöforskande ekolog eller biolog kan inte längre bara luta sig tillbaka på det praktiska eller vetenskapliga och därmed blunda för det gudomliga medvetande som genomsyrar allt liv på jorden. Utöver att vara "klimatsmart" och jobba ekologiskt (som jag ser som en absolut självklarhet) så måste han/hon även bygga upp en relation med de osynliga andliga krafter som omger oss i flora och fauna.

På samma sätt så kan inte längre en ockultist, wicca-utövare eller en mer allmän andlig sökare anta att "personlig utveckling" endast sker i ett vakuum som främst handlar om MIG och MITT välbefinnande i en isolerad fantasivärld utan praktiska och politiska aspekter och konsekvenser och där Moder Jords magiska kraft är något man läser om snarare än gräver och planterar i. Föst då kan vi komma vidare till nästa steg.

JIE: Låt oss tala lite djupare om vad det är som konstituerar den process som vi kallar kosmos eller universum, eller Urds väv om vi ska använda ett begrepp från den nordiska traditionen. De tre nornorna som väver den kosmiska livsväven representerar ju nödvändigheten i skapelsen. På Urds ord rår ingen, som det sägs på ett ställe. Denna nödvändighet är också inbyggd i utharken, i runsystemet – framför allt i den nionde runan, naud eller nöd. Tittar man på andra andliga traditioner ser man paralleller direkt. T ex med begreppet intent som används flitigt av Carlos Castaneda. En del översätter det med strävan, men för mig innehåller intent något mer. Det handlar om en i själva skapelsen inbyggd egenskap, nödvändighet eller matrix. Calleman använder den engelska termen purpose i sina böcker om mayakalendern. Jag tror att han menar ungefär samma sak som Castaneda även om jag ser intent som mer grundläggande än purpose. Själv översätter jag intent med avsikt. Så stöter jag på människor med djupa insikter i traditionellt tänkande som använder begreppet kärlek för att förklara den innersta drivkraften i universum. Så gör t ex Tom Pinkson i sin fina bok The Shamanic Wisdom of the Huichol, där han beskriver sin egen resa in i de mexikanska wixárica-indianernas universum. Jag har inte stött på detta tidigare i urfolkssammanhang. Navajo t ex talar inte om kärlek som den innersta drivkraften. Snarare om hur komplementära motsatser dansar med varandra för att skapa ett tillstånd av harmoni, balans och skönhet. På direkt fråga från mig svarar Pinkson att det inte handlar om någon västerländsk projicering från hans sida utan att wixárica själva ser kärlek som den grundläggande kraften. Så frågan jag ställer mig är om avsikt och kärlek är samma sak?

Jonas: Jag vill föra in det engelska begreppet desire i sammanhanget. Det brukar översättas med önskan, begär, längtan, åtrå. Jag tänker mig att desire är det som driver intent. Driver kanske är fel ord, men desire är något spontant och okontrollerbart som kommer först, att bli förälskad och nykär, något som väller upp, en kemisk attraktion bortom förståndet, som en blixt; det kan ställa till kaos, få människor att gå genom eld och vatten, flytta till ett främmande land, bryta upp en tillsynes fungerande gammal relation, slänga sig ut i det okända, just för att "känslan" är rätt i magen, bortom all logik. Detta är när desire är som mest dramatisk vill säga, det kan ju så klart gå mycket lugnare till. Denna känsla kan utvecklas till passion och tippa vidare över i en ohälsosam och obalanserad besatthet om det vill sig illa. Intent däremot är för mig ett mer medvetet val där logik, baktanke, syfte och planering finns närvarande, en riktad vilja, även den må vara spontan men liknar ändå mera ett magiskt agerande med fokus. När desire gjort dig förälskad i servitrisen, är det din intent(ion) som gör att ni byter telefonnummer, du ringer henne nästa dag och ni bokar en date. Detta är ju såklart ur den rent mänskliga vinkeln, diskuterar vi däremot Universum/Gud/Tao/Det Stora Mysteriet där allt genomsyras av medvetande kan man ju fundera på om det finns ett syfte/intent inbyggt i detta flöde bortom vår förståelse och vårt kortsiktiga tidsperspektiv. Detta intent skapar då på något sätt våra desires. Människan är ju en avbild av det gudomliga, "As above, so below" som det heter, så enligt min första teori borde ju då även universums krafter drivas av desire. Det är en vacker tanke.

JIE: Jag delar din uppfattning att desire kan utvecklas i en obalanserad riktning som leder till besatthet. Men det är inte därför jag tvekar inför detta begrepp, det används som du vet oftast negativt i andliga sammanhang. Buddister betraktar "desire" som något man måste övervinna, alltså begäret efter saker och ting, begäret som uttryck för egots strävanden. Jag gillar din definition bättre, den positiva kraft som för samman saker och ting, men tänker att om man använder den måste man först förklara en massa om att det inte är den "vanliga" definitionen man använder sig av. Så jag kör hellre på med avsikt/nödvändighet/intent som det grundläggande – även för desire.

Jag går mer på din andra förklaring, nämligen att Syftet finns inbyggt i själva konstituerandet av kosmos, eller i alla fall i den ursprungliga "organiseringen" av kosmos - något som uttrycks i utharken genom runorna reid och framför allt naud. Avsikten/intent skapar längtan/begär där det motstående förenas för att skapa nytt. Kosmos betraktar sig självt genom alla medvetanden som det skapar; eller för att uttrycka sig lite castanedianskt; oändlighetens aktiva sida blir medveten om sig själv genom det den frambringar.

Bläddrade lite i Castaneda och hittade termen "unbending intent". När den andlige krigaren tillämpar detta, som jag tidigare på svenska översatt med "obändig vilja" kan han/hon uppleva energin direkt, dvs gå in i Drömtiden. Det handlar alltså om att röra sig med intent för att komma in i Drömtiden och denna rörelse beskriver Carlos som "unbending", alltså kompromisslös, något som inte avviker från den underliggande rörelsen, dvs intent. När Arvol Looking Horse talar om "proper protocol" är det en liknande process som åsyftas även om han i det konkreta fallet menar det ceremoniella protokollet om hur en soldans ska genomföras, hur en svetthydda eller vision quest ska gå till. Detta proper protocol är ett sätt att hitta denna sam-rörelse med intent.

Rörelsen är det väsentliga, eller hur, men samtidigt funderar jag över i vilken mån man kan tillskriva den kosmiska avsikten/nödvändigheten en vilja, vilket Castaneda tycks göra mot slutet av sitt författarskap – inte minst med begreppet ”the active side of infinity”.

Jonas: Ja, rörelsen/förändringen är ju det väsentliga och oundviklig, den är "inbyggd i systemet", den går för mig i cirklande spiraler, sedan kan man alltid diskutera om rörelsen egentligen är ett stillastående tillstånd där allt redan hänt och då, nu och framtid existerar samtidigt men uppfattas genom jordelivets space/time-verklighet som en linjär resa i tid, men det är en annan diskussion, vi utgår här från de perspektiv som i normalt vaket tillstånd uppfattas/upplevs av oss människor.
Det blir fort otillräckligt att använda ord för att diskutera dessa abstrakta teorier och man hamnar lätt i paradoxer och motsättningar, och jag vill inte krångla till det ytterligare. Jag inser att mitt förra mejl handlade mera om att omdefiniera ordet desire än att motsäga teorin om intent som drivande kraft och blir glad att du uppskattar min definition av desire. Jag vänder mig emot att man ser desire som ett hinder för andlig utveckling som måste övervinnas. Jag har alltid haft problem med den aspekten av buddismen och finner här t.ex. zenmästaren Ikkyu Sojun som en befriande anti-hjälte. Den negativa inställningen till desire genomsyrar ju självklart de exoteriska och nu rådande populistiska versionerna av kristendom och islam och har lett till ett enormt kvinnoförtryck och kroppsligt självhat.

Allt handlar ju om balans. Om man trycker undan en kraft som desire så kommer den att pysa ut på ett annat ställe och då är risken stor att den har blivit perverterad. Som vi redan tidigare konstaterat är det av samma anledning viktigt att kontrollera sina desires så att de inte styr ens liv. Bägge dessa obalanser hämmar ens andliga utveckling OCH kärlekslivet. Nog om detta.

”Avsikten/intent skapar längtan/begär där det motstående förenas för att skapa nytt.” Håller med dig här. "For I am divided for love's sake, for the chance of union" (Aleister Crowley). Det är väl här någonstans tanken om kärleken som universums kraft kommer in. Jag undrar bara vad det då är som först skapar Avsikten. Viljan kanske är underordnad syftet/avsikten även om de samverkar och flyter parallellt. Intent är för mig den överhängande bakomliggande kraften, syftet med ditt liv och drivet att fullborda ditt öde efter bästa förmåga när du väl har funnit meningen, passionen. Viljan hjälper till att fullborda delmål i det större skådespelet och fungerar bäst om du funnit dig själv och väljer att fokusera på det som är i linje med det stora flödet i universum. "Unbending"? I samma ögonblick som detta sker försvinner intent och will, man bara gör det man desire (medveten svengelska).
”Kosmos betraktar sig självt genom alla medvetanden som det skapar; eller för att uttrycka sig lite castanedianskt; oändlighetens aktiva sida blir medveten om sig själv genom det den frambringar.” Yes. Detta är något som jag själv upplevt i ögonblick av andlig insikt eller "satori" och funnits med mig i många år som en förståelse så där är vi överens. Jag tänker att ju mer sekulariserad, logisk, vetenskaplig och fyrkantig man är som människa genom ärvda fördomar och präglande omgivning desto svårare har man att ta sig in i Drömtiden och desto mer "unbending intent" behöver man för att bryta igenom, i alla fall i en inledande fas. Men samtidigt så måste man ju slappna av och bara flyta, det vet ju alla nybörjare med höga förväntningar som så gärna ”Vill ner i Undervärldarna” men inte kommer "Through the Looking Glass" under en trumresa.

Jag ser också detta "unbending intent" som en del av den andlige krigarens hela förhållningssätt till livet, andra människor, djur och natur, kosthållning, moral, solidaritet etc. Man lever som man lär för att det är omöjligt att göra på annat sätt när man väl tagit det första steget på den andliga resan. Man har signalerat till universums krafter att man vill förstå, utvecklas, förändras och får nu den Store Andens Vind i ryggen och tecken att tyda, "lessons to learn". I början kan det vara förvirrande och göra väldigt ont men man lär sig att det inte finns någon återvändo och man blir till slut "unbending" och lever ständigt i den magiska verkligheten eller/och pendlar emellan helt obehindrat.

Jag antar att följa "proper protocol" beskriver en förberedande disciplin och ett väl beprövat regelverk som fungerar som hjälp att rituellt hamna i Zonen och betyder inte nödvändigtvis att man med stark vilja erövrar Drömtiden utan snarare gör sig tillgänglig för dess flöde, att hitta sam-rörelsen som du själv säger. Ett liknande exempel; Under en vodou-ritual följer man rigoröst in i minsta detalj de traditionella ritualregler som utformats för de Loas/gudakrafter man ska åkalla med specifika trumtakter, genom detta kommer man plötsligt till en punkt där en eller flera personer börjar bli besatta och oväntat tar emot gudomen i sin fysiska kropp. Man vet inte vem av deltagarna det blir eller när det kommer att ske, det blir en spontan kedjereaktion. Man har förberett sig för att göra det möjligt och man vet därmed ATT det kommer att ske. Ibland kan även andra gudar än de åberopade dyka upp. Ordning möter kaos i samspel. Jag försöker nog här sudda ut gränserna mellan begreppen och hitta den kritiska punkten där det ena går över i det andra, se deras samspel, att det ena inte kan finnas utan det andra. Magi handlar så mycket om dessa "in between spaces", att vandra i två världar. Intent, Will, Desire och Love är fundamentala för den andlige krigarens väg och därmed för universums rörelseutveckling. Visst behåller man balansen genom att ständigt vara i rörelse?

Tillbaka