|
|
Shamanismen
måste utvecklas och förnyas Intervju
med Jörgen I Eriksson i september 2019. Intervjuare Kyrre Franck från
Sjamanistisk Forbund i Norge. -
Fortell oss om deg selv og ditt sjamanistiske arbeid ? -
Jag kom in i shamanismen via mitt intresse för urfolksfrågor och
miljökampen. 1982 var jag på kurs med medicinmannen Rolling Thunder och 1983
med Michael Harner. Utifrån deras impulser började jag tillsammans med en
grupp likasinnade i nätverket Yggdrasil att utforska de shamanska
dimensionerna i våra egna förkristna traditioner. Jag började resa i Sapmi
1986 för att söka upp traditionella botare, något som var väldigt lärorikt
eftersom det finns så många samband mellan det samiska och det nordiska. På
ett märkligt sätt ledde mina samiska studier även till fördjupad kunskap om
den shamanska runmagin, som numera är min huvudinriktning. På ett minst lika
märkligt sätt ledde mina samiska kontakter och upplevelser till att jag kom
att göra flera resor i sydvästra USA och intensivstuderade navajo-indianernas
andliga traditioner. Ett annat inspirationsområde för mig är kvantfysiken och
detta har faktiskt sitt ursprung i ett samtal jag hade med Ailo Gaup i Oslo
2003. Jag var vän med Ailo sedan slutet av 80-talet, hälsade på honom i
Kautokeino, höll gemensam kurs med honom i Jokkmokk och gav till och med en
kurs i runmagi i Oslo med Ailo som arrangör (1992). Mina första egna böcker
om shamanism kom på 80-talet och sedan 2004 ger jag ut de flesta på mitt eget
förlag norrshaman. Böckerna om samisk shamanism och navajo-andlighet är
utgivna av h:ströms förlag i Umeå. Jag håller också kurser i shamanism –
numera alltid på temat «shamansk runmagi och heliga platser» och numera bara
två gånger om året, allra helst med närhet till heliga platser. Och av flera
olika skäl numera bara i Sverige, där jag också ägnar tid åt ceremonier på
heliga platser. -
Har du noen visjoner eller ønsker om sjamanisme/Urtro i Skandinavia -
Mina ursprungliga visioner handlade om en önskan att shamanism skulle
accepteras och respekteras som ett seriöst förhållningssätt till världen och
det andliga. Där tror jag att mycket positivt har hänt, särskilt när det
gäller den samiska kulturen. Shamanismen kan vara en energigivare och
inspiratör i kampen för att värna och skydda jorden. Jag hade hoppats att
miljökampen skulle få en tydligare andlig förankring («allt är besjälat») men
när det gäller de «gamla» miljörörelserna verkar de sitta tämligen fast i ett
västerländskt vetenskapligt paradigm. Då ser jag mer hoppfullt på de nya
friska impulser som tagit sig uttryck i t ex Extinction Rebellion, Rights of
Mother Earth och Fridays for Future. Där ser jag möjligheter för shamanska
förhållningssätt att bidra. Men primärt menar jag nuförtiden att shamaners
bidrag till denna kamp för Jorden bör vara magi, alltså att med egna
ceremonier bidra till att skydda heliga platser och till att möjliggöra för
andliga krafter att ingripa i den ordinära verkligheten på det sätt som de
finner bäst. Jag talar om en form av ceremoniell aktivism som primärt verkar
i de icke-ordinära dimensionerna och som syftar till direktkontakt med den kosmiska
väven. Sådana ceremonier kan mycket väl, och kanske helst, utföras i det
fördolda, under maktens radar. -
Hvordan tror du det åndelige
samarbeidet mellom de ulike befolkningsgruppene (samer, kven, norrøn, finsk
osv..) var i førkristen tid? -
Jag vet inte om vi kan tala om samarbete, kanske hellre om möten.
Allt skedde ju inte friktionsfritt precis. Att det rörde sig om intensiva och
många kontakter med såväl kreativa impulser som konflikter är ju helt klart
och mycket av detta var ömsesidigt berikande. Men det är viktigt att vi
skiljer på dessa möten mellan vanliga människor och mötena mellan de
förtryckande kolonialmakterna och urfolken – som är något helt annat... -
Hva skal til for å skape ett bredere samarbeid i Skandinavia idag? -
Jag ser att människor i Norge som ägnar sig åt shamanism är mycket
mer inriktade på att bilda organisationer än vad som är fallet i Sverige. När
vi började arbeta med shamanism i början av 80-talet valde vi väldigt
medvetet att inte bilda någon organisation utan ett löst sammanhållet
nätverk. Detta nätverk var i och för sig så löst sammanhållet att det under 90-talet
upplöstes i sina beståndsdelar, men jag tror att vår hållning om att arbeta i
en icke-organisation i grunden var rätt. Shamanismen är en väldigt kreativ
och dynamisk tradition som inte alldeles lätt låter sig organiseras. Risken
är att väldigt mycket tid och energi går åt till själva organisationen om man
försöker organisera sig. Och det finns naturligtvis risk för att shamanismen
blir dogmatiserad. Så jag tror på mer eller mindre lösa och tillfälliga
nätverk som bildas kring och arbetar med specifika frågor allt eftersom de
dyker upp. Jag är alltså för samarbete och gärna mer samarbete och det som
behövs för detta är öppenhet, ödmjukhet och respekt för olikheter. Prestige
och självviktighet måste detroniseras. -
Hvilke verdier fra førkristen tid er viktige i dagens samfunn ? -
Att allt är ett och hänger samman. Att allt har liv och medvetande.
Att vi alla ingår i en stor kosmisk väv. Att ömsesidighet är grunden för all
tillvaro. -
Hvorfor er disse verdiene viktige ? -
För att människor på djupet och i hela sin organism ska känna och
veta att de är en del av allt annat. Det leder till ett ödmjukt förhållande
till skapelsen i övrigt. Vi människor måste vandra på Moder Jord med
eftertanke och respekt. -
Hva tror du er nøkkelverdiene i å skape større forståelse for
sjamanisme/urtro idag ? -
Att de stora problem som mänskligheten och livet på jorden står inför
kräver ett helt annat tanke- och förhållningssätt från människornas sida. -
Hvilket syn har du på guder og gudinner i din tro. Er de fjernt fra
oss mennesker eller er de nær i hverdagen ? Er de en hverdagshjelp eller mer
at man henvender seg til dem i store saker ? -
Gudar och gudinnor är metaforer och symboler för det som är bortom;
det som vi kan kalla det ovetbara. I egentlig mening existerar de inte. Det
som existerar är energi och när människor har upplevt energi har de omtolkat
det till metaforer, symboler och bilder. Det behöver vi inte göra idag. Jag
anser att det helt enkelt är en omväg att arbeta med metaforerna och vill i
stället arbeta direkt med energin.
Det som Castaneda kallade «att uppleva energin direkt». För mig fyller
runorna och heliga platser denna funktion. Med dem och på dem upplever jag
energin direkt. Det är på ett djupare plan än att arbeta med metaforer. -
Sjamanisme er ett moderne ord med mange tolkninger, hva legger du i
ordet ? -
Att samarbeta med de energier som utgör grunden för alltings existens
i syfte att bidra till balans i den stora kosmiska dansen. -
Hva er ett rituale/en seremoni for deg og hva er viktige momenter å
ha med ? -
Ett sätt att röra mig i balans med de kosmiska energierna. Jag
eftersträvar ett så flexibelt förhållningssätt som möjligt. Hur ceremonierna
utformas beror på syfte, plats, tid och vad jag kan avläsa om energierna just
då. Det viktigaste momentet är att själv vara i balans och utan
självviktighet och att jag är i harmoni med den plats där jag gör ceremonin.
Då kan runor, trumma eller skallra fungera som hjälpmedel. Jag måste få
tillstånd av platsen att göra ceremonin där och jag måste ha med mig något
att tacka med. För min del använder jag oftast rödockra som tack men det går
ju bra med alla möjliga saker, förutsatt att de ges från hjärtat, t ex
äpplen, sädeskorn, öl, brännvin, nötter. -
Hva er betyningen av ritualer/seremonier for oss mennesker, og for
relasjonen mellom mennesket og andre. Feks mennesket kontra natur, mennesket
kontra åndeverdenen. -
Jag ser ceremonier som något helt grundläggande för att hitta fram
till ett ödmjukt sätt att leva på jorden med respekt för alla andra varelser
och deras intressen. Det handlar ju förstås också om ett sätt att samverka
och samtala med det ni kallar andevärlden och som jag hellre kallar
energiväven. Jag ser detta som helt nödvändiga ingredienser för att upphäva
människans existentiella alienation. -
Hva eller hvordan er din spirituelle forbindelse til landskapet rundt
deg ? Opplever du kraften som den samme uansett hvor du er i verden eller er
den sterkere for deg på ditt hjemsted/ i ditt eget landskap? -
Alla platser är heliga men vissa platser är mer heliga än andra,
brukar jag säga. Energierna koncentreras på heliga platser och det är enklare
att uppleva detta i ett landskap där man känner sig hemma. Som många andra
har jag favoritplatser som ligger i hembygden men jag har under åren också besökt
många heliga platser i Sapmi, England, Tyskland, Irland, Estland och
sydvästra USA och känt kraften där. Allra bäst är det naturligtvis om man har
en lokal guide som kan berätta om platsens protokoll eller sed, det vill säga
hur platsen vill bli kontaktad, så att man inte klampar in på ett okänsligt
sätt utan gör det med respekt och en öppen, lyssnande attityd. -
Hva tenker du om at sjamaner fra andre land kommer til Skandinavia og
gjør ritualer, eller omvendt at sjamaner fra Skandinavia gjør ritualer i
andre land ? Er dette problemfritt eller er det aspekter ved dette som bør
tenkes igjennom ? F.eks at de/vi ikke kjenner landet/åndene her/der.
Kulturell appropriasjon og andre aspekter? -
Jag själv skulle aldrig göra en shamansk ceremoni i något annat land
om jag inte var inbjuden att göra detta och jag skulle även i ett sådant fall
vara extremt noga med att inte bryta mot platsens regler eller lokala andliga
traditioners förhållningssätt. Detta är väl även ett svar på frågan vad jag
tänker om shamaner från andra länder som gör ceremonier hos oss. Om de gör
det utan vederbörlig respekt och eftertanke betraktar jag dem som «fake
shamans». -
Dagens sjamanisme og ikke minst «core sjamanisme» henter inspirasjon
fra urfolkstro og tradisjoner og beskyldes ofte for å drive med kulturell
appropriasjon. Hvordan kan man unngå å havne i en situasjon der man bedriver
kulturell appropriasjon? -
Detta är ett reellt problem i synnerhet för alla som arbetar med
«core shamanism» och alldeles speciellt för dem som bor i områden där urfolk
mördats och fördrivits. Problemet är alltså störst för nyshamaner i USA. Ska
de försöka anpassa kärn-shamanismen till sina invandrade europeiska förfäders
andliga traditioner och är det över huvud taget möjligt på denna främmande
mark eller ska de respektfullt försöka närma sig de ursprungliga indianska
traditionerna? Där är de ju ibland högst oönskade så detta är ett dilemma och
anklagelserna för kulturell appropriation är ofta befogade. Vi som bor i
Skandinavien har betydligt enklare att knyta an till våra ursprungliga
samiska eller norröna traditioner. En nutida same som försöker anpassa
kärn-shamanism till samisk tradition kan ju knappast anklagas för kulturell
appropriation. Inte heller vi icke-samer som knyter an till våra egna
förkristna traditioner. Däremot händer det alltsomoftast att vi får ta emot
beskyllningar för att det inte är «äkta vara» som vi utövar. Det var ju
sådant som Ailo Gaup också fick höra, i alla fall till att börja med. Men
sådan kritik utgår från att shamanismen är ett museiföremål som för länge
sedan stelnat i en bestämd form. Men shamaner har alltid varit andliga
innovatörer och en samisk shaman av idag kan självfallet förnya den egna
traditionen. Och det gäller också oss andra nordbor. Det är poänglöst att
försöka återskapa t ex runmagi sådan den utövades för ett tusen år sedan.
Världen är annorlunda idag, kosmos har utvecklats och förändrats och så måste
även runmagin och annan shamanism – om den verkligen vill spela en aktiv roll
i dagens värld. -
Er det noen andre aspekter ved kontemporær sjamanisme du vil fremheve
eller ta opp ? -
Ända sedan Eliade gav ut Shamanism
– Archaic Techniques of Ecstasy – har många tyvärr betraktat shamanismen
som en samling metoder eller tekniker. Den synen byggdes på och förstärktes
av Harners kärn-shamanism. Men shamanismen är inte en samling metoder – den
är ett sätt att tänka och leva och därför är det viktigt att gå bortom själva
teknikerna och våga vara nyskapande och kreativ. Där upplever jag att många
som ägnar sig år kärn-shamanism står och stampar på samma ställe och ideligen
upprepar samma sorts upplevelser med sina «kraftdjur» och icke-ordinära
shamanlärare. I själva verket tror jag att dessa dialoger med andliga
metaforer och symboler i grunden är samtal som man för med sig själv.
Kärn-shamanisterna bör höja blicken och eftersträva att gå djupare – in i det
ovetbara, eller nagualen som
Castaneda kallade det. Castanedas 12 böcker om sina år med den mexikanske
magikern don Juan Matus rymmer oändligt mycket mer än vad kärn-shamanismen
kan erbjuda och är enligt mig en betydligt bättre inspirationskälla än ex-vis
Harners böcker. -
Hva eller hvilke saker opptar deg akkurat nå ? -
Heliga platser – att skydda och hålla dem aktiva. Att i höst ge ut
min bok om Castaneda: Oändlighetens
aktiva sida – Castaneda och shamanismen. Det är en bok som jag har gjort
research för i mer än 30 år. Castaneda skrev 12 böcker a 250 sidor om don
Juan Matus. Min bok om Castaneda är på bara 90 sidor där jag försöker dra
fram den shamanska essensen i hans författarskap och hur vi som idag arbetar
med shamanism kan använda de storslagna visdomar som han har lagt fram för
världen. Samtidigt arbetar jag med kontinuerliga uppdateringar av mina
shamanska manualer: Sejd 6.0 och Runmagi och shamanism. Allt fast
förflyktigas. Allt befinner sig i rörelse och en shamanism värd namnet måste
också utvecklas och förnyas. |