|
|
Att ladda ner Gaias intelligens ”Det är ett verkligt mirakel att vår art har överlevt den patriarkala kampanjen för att eliminera Gudinnan och hennes mysterier. Jag är säker på att utan urfolk världen över, som bevarar den ursprungliga kunskapen i sina liv, skulle vi aldrig ha klarat oss fram till denna dag när jag skriver dessa ord”. Jag citerar från sid 298 i John Lamb Lashs bok Not in His Image – Gnostic Vision, Sacred Ecology and the Future of Belief (Chelsea Green Publishing 2006). Boken är en mäktig genomgång av den gnostiska historien och kosmologin, av myten om gudinnan Sophia som blir jorden och av hur denna myt ska kunna förenas med de moderna Gaia-teorierna, hur Sophia-myten ska ge djupekologin en andlig dimension, vilket enligt Lamb Lash är nödvändigt för att komma till en framtid som är värd att leva. Det är en bok som demaskerar patriarkatets terror mot jorden och dess arter och mot de människor som gjort motstånd mot de patriarkala monoteistiska religionerna, först och främst de abrahamitiska religionerna från Mellanöstern. Lamb Lash dissekerar judendomens, men framför allt kristendomens väsen och beståndsdelar och han driver tesen att de (tillsammans med avknoppningen islam) med sin syn på utomvärldslig frälsning, människans överhöghet över andra arter och förövare-offermentalitet är direkt fientliga inte bara mot jorden utan också mot människan. Patriarkat och monoteistisk religion = terror. Den fundamentalistiska kristendomen, spårar Lamb Lash till zaddik-sekten vid Döda havet och inte till mainstream judendom. Hos zaddikerna förenades militanta och mystiska element till en dödlig, explosiv blandning som senare muterade till Romarrikets kristendom. Gnostikerna stod upp mot denna utveckling och det ledde till att de förföljdes och mer eller mindre utrotades. Lamb Lash ser mordet på Hypatia i Alexandria år 415 som en sorts slutpunkt för gnostikerna. Gnostikernas nederlag banade väg för den kristna koloniseringen av Europa – en process som betecknas som folkmord och som innebar att européernas ödmjuka känsla för naturen och livet förstördes. Det är förklaringen till att européerna senare betedde sig som massmördare när de koloniserade Amerika, Afrika och delar av Asien. De utrotade allt det som hade utrotats hos dem själva enligt ett känt reproduktionsmönster när det gäller förövare-offer-relationen. Lamb Lash avvisar med emfas försöken att i kristendomen hitta en ekologiskt sund kärna där människan beskrivs som en hänsynstagande förvaltare av jorden. Världen behöver ingen förvaltare, påpekar Lamb Lash, den tar vara på sig själv. Vildmarken klarar sig själv och planeten är ett paradis även utan trädgårdar. Vi är inte Gaias oumbärliga förvaltare. Det gäller i stället för mänskligheten att försöka hitta en nisch där vi kan samexistera med Gaia. Då är Sophia-visionen planetens medicin för att motstå patriarkatet och läka dess sår. Det gäller att bryta den patriarkala berättelsen och införliva Gnosis i djupekologin, att förse den med en andlig dimension, och skapa vad Lamb Lash kallar ecognosis. Kunskapen om vad gnostikerna och deras mysterieskolor stod för ökade avsevärt 1945 när en egyptisk bonde i Nag Hammadi gjorde ett intressant fynd av gamla texter i en grotta. Det visade sig vara en samling gnostiska texter – de första texter man funnit som var formulerade av gnostikerna själva. Även om de bara representerar fragment av den gnostiska kosmologin (på liknande sätt som Den poetiska Eddan bara rymmer fragment av en traditionell nordisk kosmologi) tvekar inte Lamb Lash att beteckna texterna som teologisk semtex. För honom är gnosticismen en underdog-religion, men samtidigt betecknar han den inte som en alternativ religion utan som ett alternativ till religion i och med att den erbjuder en väg för att uppleva kunskapen direkt från källan utan några förmedlande mellanhänder. Gnostikerna bevarade en helig historia om mänsklighetens ursprung, om hur jorden utvecklats och om hur vi som art kan samspela med planetens intelligens. Gnostikerna betraktade nämligen jorden som den förkroppsligade Sophia - själva visdomen som hade materialiserat sig som planet och behållit sin intelligens. Gudinnan Sophia blir jorden och skapar allt på den av sin egen substans – det mystiska, organiska ljuset. För Lamb Lash står gnosticismen för en naturlig utveckling av den ursprungliga shamanismen. Den gnostiska kosmologin är djupt rotad i ursprunglig visdom, i urfilosofi. Gnostikerna bevarade det väsentliga i den gudinneorienterade shamanismen i Europa, skriver Lamb Lash och mot det kan man väl bara invända att shamanska traditioner i allmänhet saknar ord som gudar och gudinnor utan i stället talar om heliga varelser, natursläktingar etc och inte heller betraktar visdomen som något utifrån kommande. Sophia-myten är en helig berättelse om jorden och om vi byter ut Sophia mot Moder Jord, Pachamama, Maderakka och liknande kan vi se många beröringspunkter mellan kunskapsvägarna inom gnosticismen och shamanismen. När det gäller den övergripande kosmologin däremot ser jag många och avgörande skillnader, vilket jag återkommer till. Först något om gnostikernas och shamanernas syn på och metoder för att få del av Moder Jords/Sophias kunskaper. Jorden är en gudomlig varelse med en levande och aktiv intelligens. Gnostiker och shamaner vill utvecklas tillsammans med denna planetära intelligens och det kan ske genom en upplevelsebaserad kunskapsväg som innebär att man tar emot kunskapen direkt från Moder Jord. Gnostikernas initiander såg och hörde ett slags övernaturligt ljus som kommunicerade med dem och gav dem upplysning som omfattade hela organismen. Även inom shamanismen är detta inre ljus och den kroppsbaserade insikten en grundbult. Det här ljuset, det organiska ljuset, är ingen metafor utan ett substantiellt ljus som för in ett kosmiskt medvetande i kroppen, betonar Lamb Lash. Initiationen går via extas och eufori och inte via lidande. Den kunskap som initianden får kallas gnosis och den definierar Lamb Lash som direktkontakt och kommunikation med det heliga utan någon mellanhand som leder till ett tillstånd av att ”veta det som Gud vet”. En förutsättning för att möta det heliga är jaglöshet, att ge upp jaget. Då kan man lära livets hemligheter direkt från livets källa, moderplaneten. Vi kan lära oss att känna vad planeten känner. Gnosis erbjuder en vägledande berättelse, ett manus för att hjälpa mänskligheten att hitta sin nisch i den naturliga världen. Det organiska ljuset som man upplever vid gnosis är överallt och genomströmmar allt. Det är mjukt, vitt, utan skugga, är kännande, levande och livgivande, medvetet om sig självt och det som det kommer i kontakt med. Det rör sig om en psykosomatisk upplysning som omfattar hela organismen. Man ser inte det organiska ljuset i huvudet, i medvetandet eller i hjärtat utan man möter det med hela kroppen. Detta är ett direkt inflöde från det planetära medvetandet, eller som Lamb Lash kallar det ”nedladdning av Gaia-intelligens”. Då får man del av den gudomliga intelligensen, dvs en direkt, intuitiv kunskap om vad gudarna vet. Denna förmåga att känna det gudomliga är medfödd i människorna. Lamb Lash går så långt att han till och med hävdar att myten är inbyggd i vår arts DNA och att vi till och med direkt kan uppleva naturens molekylära processer. En sådan beskrivning av gnostikernas teori och praktik stämmer mycket väl överens med min egen definition av shamanism och med de erfarenheter jag gjort under drygt 30 års shamanskt arbete, även om jag använder andra uttryck och definitioner. Jag tänker närmast på begrepp som önd och Urds väv som kan anses motsvara gnostikernas organiska ljus. Lamb Lash ger också ett par utmärkta definitioner av begreppet Drömtiden som jag gärna skickar vidare till mina läsare: som den intensiva dimensionen av det eviga nuet, där allt är en pågående animering utan början eller slut. Och som den organiska dimensionen i det eviga nuet, där allt som händer i Drömtiden också händer i psyket och den omgivande naturen. Förfädernas handlingar i Drömtiden upprepas ständigt i nuet och därför är Drömtidens essens närvarande i nuet. Det som Lamb Lash kallar Drömtidens animering kallar jag Drömmandet – den process som ständigt framföder världen som en bubblande källa ur Tomheten/Ginnungagap/Det formlösa. Däremot har jag svårt att följa Lamb Lash i hans kosmologiska utsvävningar. När jag läser hans 400-sidiga bok får jag ungefär samma känslor som när jag 20 år gammal gav mig på Kapitalet av Karl Marx. Somliga knivskarpa formuleringar förstår jag fullständigt och kan införliva i mitt eget tänkande. Annat får jag bara en ungefärlig förståelse av och en del känns helt far out, mer eller mindre obegripligt. Det innebär inte nödvändigtvis att Karl Marx eller John Lamb Lash har fel, men jag kan inte följa med. Det gäller t ex Lamb Lashs syn på skapelsemyten, i detta fall Sophiamyten, som en reell och inte metaforisk beskrivning av det som inträffat. Sophia, som är det organiska ljuset, uppehåller sig någonstans i Vintergatans spiralarmar och därifrån materialiserar hon sig som jorden. Och jorden är en planet som därmed är helt annorlunda än de övriga planeterna runt solen. Jorden är inte en del av planetsystemet men den har fångats in av det, skriver han. Däremot är jorden sammankopplad med månen och solen, som båda är levande och medvetna, i en alldeles speciell relation. Lamb Lash skulle vilja utvidga begreppet Gaia så att det står för ett integrerat tre-kroppssystem med jorden, solen och månen. Gnostikerna såg kosmos som befolkat av en mängd olika väsen och Gamla testamentets gud kallade de Yaldabaoth, en dement bedragare (”Gud existerar men han är galen”) som var ledare för väsen som kallades archoner. Det var dessa archoner som förde in frälsningsreligionen i världen – ”ett ideologiskt virus som förts in i det mänskliga psyket av en främmande art”. Jag ska inte fördjupa mig i denna del av gnosticismen, men för den som vill det är Not in His Image mycket användbar, inte minst genom de utförliga förklaringarna av mängder med gnostiska begrepp. Not in His
Image – ja med den titeln vill John Lamb Lash kondensera sin kritik av de
patriarkala religionerna. Människan är inte skapad till Guds avbild utan i naturens
avbild. Och därmed är jag tillbaka där jag inledde denna artikel, nämligen
försöket av Lamb Lash att tillföra en andlig dimension till djupekologin. För
egen del tycker jag att det är en omväg att gå via gnostikerna och deras komplicerade
teoretiska överbyggnad även om jag förstår avsikten hos Lamb Lash att med
hjälp av den verkligen gå till grunden med idéerna bakom patriarkatets och
monoteismens terror. Jag själv går till tiden före gnostikerna, direkt till
shamanismen och den traditionella livssynen, och direkt till Moder
Jord/Gaia-intelligensen. Men är det tillräckligt många som laddar ner Gaias
intelligens för att vi ska kunna träda in i en framtid värd att leva? John
Lamb Lash anser att det står och väger: det återstår att se vilka som kan och
vill svara direkt på visdomsgudinnans röst, skriver han. Vilka kommer att
lyssna till den tysta kunskapen och ta emot instruktioner från det organiska
ljusets källa? |