|
|
Vi har inte makt att äga landet Anthony Lee Sr är en navajo-sångare, dvs medicinman i den gamla traditionen. Han har
inför det amerikanska nationaldagsfirandet den 4 juli skrivit ett långt brev
till tidningen Navajo Times som är
av intresse även många människor utanför Diné
Bikeyah, Navajo Nation. Rubriken på texten är: 4 juli går emot
traditionen. Det är en
text ursprungligen formulerad på navajo och med många utvikningar men den röda
tråden är kritik av det paradoxala förhållandet att många diné, dvs navajo, utan
några djupare tankar bakom, firar 4 juli på liknande sätt som vita amerikaner
– med patriotiska sånger och fyrverkerier. Men traditionella dinéer har
aldrig firat 4 juli påpekar Anthony Lee: -Det
sprakande fyrverkeriet inne i den enkla vedspisen var gott nog för våra
traditionella far- och morföräldrar. De naturliga färgerna i den heliga
regnbågen och de naturliga färgerna (non-man made colors) vitt, blått, gult
och svart har alltid varit allestädes närvarande och kraftfulla. Lee
ironiserar över texten i sånger som My
country och This Land is Your Land: -Nej, detta
land är definitivt inte ditt land och kommer aldrig att vara det herr Uncle
Sam – och det är inte heller vårt land även om vi var de första amerikanerna
på den här kontinenten. Landet tillhör Skaparna, Diyin Diné, de heliga varelserna. Vi lever bara tillfälligt på
denna jords yta i ett försök att bevara och fortsätta våra liv på det sätt
som det var avsett utan några politiska ingripanden utifrån. Vi har definitivt
inte någon inneboende övernaturlig makt att äga landet eller de fundamentala
lagar som styr vår dagliga existens. Vi försöker bara leva i enlighet med
dem. Som diné och jordens barn försöker vi helt enkelt att leva ett liv med
kvalitet på Moder Jord. När mänskligheten försöker äga, vanhelga, missbruka
och exploatera jordens system så måste det få konsekvenser, t ex global
uppvärmning, tornados, jordbävningar, tsunamier, torka, oljeläckor och spill
och andra stora katastrofer. Anthony Lee
ger flera exempel på uttryck för denna mänskliga hybris: att de federala
myndigheterna fortsätter att tillåta exploatering och vanhelgande av heliga
platser, bl a genom utbyggnaden av vintersportanläggningen på San Francisco
Peaks utanför Flagstaff, och att diné själva nu också har börjat bygga
kasinon och därmed bakvägen släppt in urtidsmonstret Den store spelaren (The
Big Gambler) i sina liv under förevändning att det skapar jobb. Men diné
måste återgå till traditionellt tänkande och satsa på jobb som är säkra,
hälsosamma och uthålliga: -Vi behöver
investera i våra samhällen för att gynna en hälsosam livsstil och
upprätthålla våra traditionella sedvanor. Låt oss återinföra vår organiska
majs och andra andliga livsmedel. Och vad
gäller 4 juli då: -Fjärde
juli firas bara en gång om året medan stjärnorna faktiskt visar sig varje
natt. De uppträder med en känsla av avsikt och värdighet. Stjärnornas
speciella församling och formation har något att lära oss om livets kvalitet.
Fyrverkerierna den fjärde juli försvinner i intet och lämnar efter sig bara
en dålig lukt som är skadlig för vår hälsa. -Den
ursprungliga diné-flaggan – fast den inte kallas flagga – är en majsstängel.
Majsstängeln är en manifestation av Blessing Way-ceremonin och representerar
ryggraden i diné-samhället. Stängeln har i toppen en blåhake (doolii, bluebird) vars röst resonerar
med fukten, mörka regnmoln, i Fader Himmel. De gula fransar som omger
stängeln kopplas samman med majspollen – tadidiin.
Majsstängeln har rötter som växer djupt ner i marken och ger stabilitet åt
växten. Dessa andliga begrepp och principer är extremt viktiga för den yngre
generationen att känna till och uppskatta. I själva verket är detta en
förutsättning för dinés kunskapssystem för att kunna leva ett stabilt liv. Denna
förankring i jorden och kontakt med himlen är något som stjärnbaneret saknar
och i idéerna bakom stjärnbaneret finns ingen djupare förståelse för vad
färgerna rött, vitt och blått egentligen står för. För en traditionell diné
däremot är dessa färger intimt förbundna med naturelement betonar Lee: -Blått är
förbundet med Fader Himmel – Yadihil
– den oändliga utbredningen av kunskap och visdom som finns i galaxen. Rött
är förbundet med Moder Jord – Nahasdzaan
– som tillhandahåller liv, näring och upprätthållande för alla livsformer på
jorden. Vitt är förbundet med den heliga vinden – Nilch’i Diyin – som finns inom oss och cirkulerar inom oss.
Vindens inre form – bigistiin – har
en självreglerande, återkommande, cyklisk och mäktig kraft i vår kropp och
själ. Vi andas in den feminina mjuka kraften hos vinden och andas ut den
maskulina kraften hos vinden. Andningen skapar en helig förening, balans,
fred och harmoni i våra liv. -Trä är
maskulint och luften är feminin. När de två elementen kommer samman i en
helig förening skapar detta en gnista och en helig eld tänds. Denna eld blir
den eviga elden hos farfar eld och farmor eld. Det är därför som barnen har
fått lära sig att inte missbruka eller leka med elden som vid fyrverkerierna
den fjärde juli. -Elden
fördes metafysiskt ned från den mäktiga solen av en orsak och avsikt och för
att upprätthålla vårt sätt att leva. Mäktiga lärdomar kom från farfar eld och
farmor eld när elden hade en central plats i dinés bostäder – hooghan. Idag är den centrala elden
ersatt av sofistikerade moderna propan- och gasspisar, storbilds-tv och
höghastighetsinternet. Det förklarar varför våra barn och även en del vuxna
har tagit sin tillflykt till fyrverkerier som en sorts underhållning. Det är
ledsamt men sant. -Förra
året, och året innan, satt jag ödmjukt i min hooghan trots allt sprakande och vanvett runt omkring. Jag hade
en liten eld i min vedspis nere vid fårhagen och jag framförde min hyllning
och tacksamhet till universums stjärnor. Efter att ha smuttat på lite hett
kaffe gick jag ut för att andas frisk luft. Ett stjärnfall lyste upp den
svala natthimlen och det var gott nog för mig, precis som det var för mormor
och farfar. Jörgen I
Eriksson juni 2011 |