Hem

  Böcker

  Om norrshaman

  Kurser, föredrag

  Tankar

  Kontakt

  Länkar

  Min blogg

 

Vi har inte makt att äga landet

 

 

 

 

 

Anthony Lee Sr är en navajo-sångare, dvs medicinman i den gamla traditionen. Han har inför det amerikanska nationaldagsfirandet den 4 juli skrivit ett långt brev till tidningen Navajo Times som är av intresse även många människor utanför Diné Bikeyah, Navajo Nation. Rubriken på texten är: 4 juli går emot traditionen.

Det är en text ursprungligen formulerad på navajo och med många utvikningar men den röda tråden är kritik av det paradoxala förhållandet att många diné, dvs navajo, utan några djupare tankar bakom, firar 4 juli på liknande sätt som vita amerikaner – med patriotiska sånger och fyrverkerier. Men traditionella dinéer har aldrig firat 4 juli påpekar Anthony Lee:

-Det sprakande fyrverkeriet inne i den enkla vedspisen var gott nog för våra traditionella far- och morföräldrar. De naturliga färgerna i den heliga regnbågen och de naturliga färgerna (non-man made colors) vitt, blått, gult och svart har alltid varit allestädes närvarande och kraftfulla.

Lee ironiserar över texten i sånger som My country och This Land is Your Land:

-Nej, detta land är definitivt inte ditt land och kommer aldrig att vara det herr Uncle Sam – och det är inte heller vårt land även om vi var de första amerikanerna på den här kontinenten. Landet tillhör Skaparna, Diyin Diné, de heliga varelserna. Vi lever bara tillfälligt på denna jords yta i ett försök att bevara och fortsätta våra liv på det sätt som det var avsett utan några politiska ingripanden utifrån. Vi har definitivt inte någon inneboende övernaturlig makt att äga landet eller de fundamentala lagar som styr vår dagliga existens. Vi försöker bara leva i enlighet med dem. Som diné och jordens barn försöker vi helt enkelt att leva ett liv med kvalitet på Moder Jord. När mänskligheten försöker äga, vanhelga, missbruka och exploatera jordens system så måste det få konsekvenser, t ex global uppvärmning, tornados, jordbävningar, tsunamier, torka, oljeläckor och spill och andra stora katastrofer.

Anthony Lee ger flera exempel på uttryck för denna mänskliga hybris: att de federala myndigheterna fortsätter att tillåta exploatering och vanhelgande av heliga platser, bl a genom utbyggnaden av vintersportanläggningen på San Francisco Peaks utanför Flagstaff, och att diné själva nu också har börjat bygga kasinon och därmed bakvägen släppt in urtidsmonstret Den store spelaren (The Big Gambler) i sina liv under förevändning att det skapar jobb. Men diné måste återgå till traditionellt tänkande och satsa på jobb som är säkra, hälsosamma och uthålliga:

-Vi behöver investera i våra samhällen för att gynna en hälsosam livsstil och upprätthålla våra traditionella sedvanor. Låt oss återinföra vår organiska majs och andra andliga livsmedel.

Och vad gäller 4 juli då:

-Fjärde juli firas bara en gång om året medan stjärnorna faktiskt visar sig varje natt. De uppträder med en känsla av avsikt och värdighet. Stjärnornas speciella församling och formation har något att lära oss om livets kvalitet. Fyrverkerierna den fjärde juli försvinner i intet och lämnar efter sig bara en dålig lukt som är skadlig för vår hälsa.

-Den ursprungliga diné-flaggan – fast den inte kallas flagga – är en majsstängel. Majsstängeln är en manifestation av Blessing Way-ceremonin och representerar ryggraden i diné-samhället. Stängeln har i toppen en blåhake (doolii, bluebird) vars röst resonerar med fukten, mörka regnmoln, i Fader Himmel. De gula fransar som omger stängeln kopplas samman med majspollen – tadidiin. Majsstängeln har rötter som växer djupt ner i marken och ger stabilitet åt växten. Dessa andliga begrepp och principer är extremt viktiga för den yngre generationen att känna till och uppskatta. I själva verket är detta en förutsättning för dinés kunskapssystem för att kunna leva ett stabilt liv.

Denna förankring i jorden och kontakt med himlen är något som stjärnbaneret saknar och i idéerna bakom stjärnbaneret finns ingen djupare förståelse för vad färgerna rött, vitt och blått egentligen står för. För en traditionell diné däremot är dessa färger intimt förbundna med naturelement betonar Lee:

-Blått är förbundet med Fader Himmel – Yadihil – den oändliga utbredningen av kunskap och visdom som finns i galaxen. Rött är förbundet med Moder Jord – Nahasdzaan – som tillhandahåller liv, näring och upprätthållande för alla livsformer på jorden. Vitt är förbundet med den heliga vinden – Nilch’i Diyin – som finns inom oss och cirkulerar inom oss. Vindens inre form – bigistiin – har en självreglerande, återkommande, cyklisk och mäktig kraft i vår kropp och själ. Vi andas in den feminina mjuka kraften hos vinden och andas ut den maskulina kraften hos vinden. Andningen skapar en helig förening, balans, fred och harmoni i våra liv.

-Trä är maskulint och luften är feminin. När de två elementen kommer samman i en helig förening skapar detta en gnista och en helig eld tänds. Denna eld blir den eviga elden hos farfar eld och farmor eld. Det är därför som barnen har fått lära sig att inte missbruka eller leka med elden som vid fyrverkerierna den fjärde juli.

-Elden fördes metafysiskt ned från den mäktiga solen av en orsak och avsikt och för att upprätthålla vårt sätt att leva. Mäktiga lärdomar kom från farfar eld och farmor eld när elden hade en central plats i dinés bostäder – hooghan. Idag är den centrala elden ersatt av sofistikerade moderna propan- och gasspisar, storbilds-tv och höghastighetsinternet. Det förklarar varför våra barn och även en del vuxna har tagit sin tillflykt till fyrverkerier som en sorts underhållning. Det är ledsamt men sant.

-Förra året, och året innan, satt jag ödmjukt i min hooghan trots allt sprakande och vanvett runt omkring. Jag hade en liten eld i min vedspis nere vid fårhagen och jag framförde min hyllning och tacksamhet till universums stjärnor. Efter att ha smuttat på lite hett kaffe gick jag ut för att andas frisk luft. Ett stjärnfall lyste upp den svala natthimlen och det var gott nog för mig, precis som det var för mormor och farfar.

 

Jörgen I Eriksson juni 2011

 

                                                                                                    Tillbaka