|
|
Magi och logik När man vill studera ett gammalt, alternativt sätt att tänka, det som jag brukar kalla ur-tänkande eller ur-tänk finns fler källor att gå till än nordamerikanska indianer och skandinaviska samer. Jag tänker då på olika folkliga föreställningar, som i ett ”post-industriellt” samhälle som Sverige i allmänhet har försvunnit, men som det kan finnas kvar skärvor av i sådana föreställningar som brukar buntas ihop under termen ”skrock”. Det kan gälla föreställningar om hur man ska förhålla sig i en rad helt olika sammanhang som helgfirande, odling, jakt och fiske, sjukdomsbot m m. I Sverige finns oerhört många uppteckningar om gamla seder och bruk i folkminnes- och museiarkiv. Och åtskilligt finns utgivet. Allra flitigast att publicera sig har folklivsforskaren Carl-Herman Tillhagen varit med en hel räcka böcker om olika aspekter av folktro. När det gäller sådant som kan intressera shaman-eleven rekommenderar jag i synnerhet hans klassiska verk Folklig läkekonst, standardverket på området vars tredje utgåva kom 1977 (går utmärkt att hitta på antikvariat). I denna bok behandlar Tillhagen ämnen som fornnordisk läkekonst, folkliga uppfattningar om sjukdomars ursprung, karaktär och bot, magiska skyddsmedel, vilka som blev botare, hur de lärde sig konsten, hur de ställde diagnos och vilka botemetoder de använde. Boken innehåller också en del högintressanta svart-vita fotografier på botare i aktion. Intressanta foton på botare finns också i den tämligen färska boken Bot och botare i Jämtland och Härjedalen som skrivits av barnläkaren Lars Hammarin och gavs ut 1999 på förlaget Jamtli (Jämtlands läns museum). Hammarins källor är främst uppgifter ur arkiven på länsmuseet i Östersund och Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Dessutom bygger den på hans egna samtal med minnesgoda berättare i Jämtland och Härjedalen, fast Hammarin med sorg i hjärtat konstaterar att han borde ha gjort sina intervjuer för 50 år sedan. Boken är upplagd ungefär som Tillhagens med genomgång av diagnos- och botemetoder, porträtt på botare och en uppsjö av boteformler, men den är inte alls så omfattande och inte heller så analytisk i sina resonemang. Hammarin är bygdeforskare och som sådan vill han (och förlaget också antar jag) att varje liten del av Jämtland och Härjedalen ska finnas med i boken. Det innebär att boken grundligt går igenom socken för socken vad gäller diagnoser och botemetoder. Eftersom dessa är i stort sett identiska över hela detta område blir boken ganska tjatig och någon borde ha redigerat materialet hårdare. Shaman-eleven kan dock ha överseende med denna brist, för här finns en hel del att hitta för den som söker efter viktiga inslag i hur ur-tänkandet gestaltade sig i vårt land under 1800-talet och de första decennierna på 1900-talet. Hammarin sätter i den folkliga läkekonsten i ett historiskt-socialt perspektiv. Botarna använde sin tids förklaringsmodeller och botemetoder, som påfallande ofta var desamma eller snarlika vad som användes inom skolmedicinen. Vanliga människor kände ofta större förtroende för sina egna botare än provinsialläkaren i staden långt bort. Det var i själva verket botarna som stod för den etablerade läkekonsten, även om Hammarin som den läkare han är ibland känner sig tvingad att kasta in ordet ”vidskepelse”. Sjukdomar och symptom fick oftast en magisk förklaring och behandlingen blev därför vanligen en kombination av magi och logik. Även läkeörter hade för det mesta också en magisk verkan som hängde samman med den magiska diagnos botaren hade ställt. Hammarin gör en grundlig genomgång av vad som ansågs orsaka sjukdom, såsom de underjordiska, olika djur, de fyra elementen och olämpligt uppträdande i naturen. Här möter vi en magisk världsbild där allt hänger samman och påverkar allt annat. Och när det fanns magiska eller ”övernaturliga” orsaker till sjukdomen bestod boten i att undanröja eller återsända det onda. Det gällde för botaren att återupprätta den harmoni och balans som hade rubbats och tagit sig uttryck som sjukdom. Den folkliga läkekonsten uttryckte en världsbild som påminner mycket om hur traditionella indianer och samer kan resonera ännu idag. Ett studium av folklig läkekonst och ”skrock” ger skärvor av en världsbild som shaman-eleven sedan kan pussla ihop till en helhet. Vad som saknas i Hammarins bok, och även i Tillhagens, är en beskrivning av botarens metoder ”inifrån”. Vad var det de egentligen gjorde när de mumlade sina formler och rörde motsols med sin kniv över det onda? Och vad var det som gjorde (och gör) att magisk läkekonst fungerade (fungerar)? Där står folklivsforskarna utan svar. För att få sådana svar måste shaman-eleven söka kunskap på annat håll, till exempel i min egen bok Ibland inträffar mirakel… (Folktankar 2003). |