tankar

Shamanistisk magi vs kapitalismens illusioner

De stora predikament som Moder Jord, mänskligheten och alla andra arter och varelser ställs inför i det 21:a århundradet har sitt upphov i det kapitalistiska produktions- och konsumtionssystemet och dess underliggande paradigm som reducerar planeten och allt som lever på den till råvaror att exploatera. Det gäller klimatkaoset, förödelsen av skogar, berg och vatten genom kalhyggen, gruvbrytning, giftspridning och rovfiske och det gäller de begynnande och redan pågående samhällskollapserna runt om i världen. Roten till det onda är industricivilisationen, som har förstörelsen inbyggd i sitt fundament. Det finns anledning att kontemplera om man med magi kan påverka detta fundament i stället för att bara ta sig an systemets destruktiva symptom.

Kapitalismens ändamål är kapitalackumulation; den är både mål och medel. Förutsättningen för kapitalackumulationen är produktionen av mervärde, alltså att värdet av det utförda arbetet är större än kostnaderna för arbetskraftens liv och reproduktion. Det finns inget steady state alltså stabilt tillstånd för kapitalismen, som tvärtom måste ha tillväxt för att inte implodera. Den kanske viktigaste orsaken till detta är det som kallas profitkvotens fallande tendens, som är en följd av att det rörliga kapitalet – alltså arbetskraften – minskar i relation till det fasta kapitalet – alltså fabriksanläggningar, maskiner, datorer m m. Det är nämligen bara den levande materien, i detta fall arbetskraften, som skapar värde. Maskiner i sig kan inte skapa värde. Den fallande profitkvoten gör det nödvändigt för systemet att ständigt öka tillväxten, och därmed också exploateringen av natur, människor och andra arter. Detta växande valoriseringsbehov kan självfallet inte fortgå i oändlighet på en ändlig planet. Utan tillväxt stagnerar och imploderar det kapitalistiska produktions- och konsumtionssystemet.

Drivkrafter i kapitalismen som det ojämlika utbytet mellan världens centrum och periferier och de skuldspiraler som skapas av banksystemens ”pengaproduktion” är enligt min mening inte huvudorsak till behovet av ständig tillväxt utan snarare följder av kapitalackumulationen och profitkvotens fallande tendens. Ett begrepp som är förankrat i nordisk kosmologi och som man skulle kunna använda i en analys av detta slag är jötnar. Namnet Jotun/jätte betyder ursprungligen storätare eller slukare. En tydlig bild av den frossande tillväxtkulturen. Och jötnar som Utgårdaloke och flera andra är ju också illusionernas mästare. Kanske kan bilden av jötnar vara mer kraftfull att använda än abstrakta begrepp som "profitkvotens fallande tendens". Att personifiera illusionen och dess upphovsmakare kan vara ett sätt att göra den synlig.

Om själva kapitalackumulationen är motorn i kapitalismens naturförstörelse behöver dagens shamaner hur som helst fundera på om det är möjligt att med ceremoniellt arbete begränsa eller rent av stoppa denna destruktiva motor. Kan det ske genom att magin fokuseras på de icke-ordinära aspekterna av ackumulationsprocessen? Är det över huvud taget möjligt att ingripa i kapitalismens immateriella aspekter?

Skådespelssamhällets illusioner
I Karl Marx’ analyser av pengar och varor som fetischer kan man faktiskt finna en öppning för en sådan dimension, även om Marx själv i grunden hade ett materialistiskt betraktelsesätt. Fetisch tolkas i Svenska Akademiens ordlista som ”föremål som tros ha magisk kraft; föremål för överdriven beundran el. sexuell fixering” och det är uppenbart att det inte bara är pengar och varor utan även själva kapitalackumulationen som har denna fetischkaraktär. Den bygger på illusoriska uppfattningar om värdet hos saker och ting. Centrala begrepp i kapitalismens varuproduktion, som bruksvärde och bytesvärde, innehåller illusoriska dimensioner. Varor som ur Moder Jords perspektiv är meningslösa (alltså skräp) eller skadliga (alltså destruktiva) borde i egentlig mening sakna såväl bruksvärde som bytesvärde. Dessa värden är inte reella utan illusoriska, eller hallucinatoriska.

När kapitalet föröder natur och bokför detta på vinstkontot och därmed som produktion av värde måste vi säga att detta är en alltigenom illusorisk verklighetsbeskrivning. Och då är nästa fråga: bygger hela ackumulationsprocessen på illusioner och kan man i så fall få den att implodera genom att på något sätt bearbeta själva illusionen? Går det att upphäva möjligheten till att betrakta kapitalets framfart som en produktion av värde? Skulle det kunna innebära ett upphävande av kapitalismens drivkraft och ändamål?

Även om Marx öppnade en dörr på glänt för sådana analyser behöver vi ändå en mer uppdaterad och djupgående hjälp på traven och för detta vänder jag mig till Guy Debords situationistiska manifest Skådespelssamhället som gavs ut 1967 (i svensk översättning 2002). Texten inleds så här: ”I de samhällen, där det moderna produktionssättet härskar, ter sig allt liv som en oerhörd anhopning av skådespel. Allt som tidigare upplevdes direkt har fjärmats till en återgivning.” Innebär det att det är anhopningen av skådespel och inte av kapital som numera är systemets drivkraft? I tes 34 skriver Debord: ”Skådespelet är kapital av en sådan ackumulationsgrad att det blir till bild.” Även om Debords analys av kapitalismen som skådespelssamhälle har några år på nacken och skrevs före internet, smartphones, big tech och AI så är den förvånansvärt djuplodande och visionär. Idag lever vi i en ackumulation av skådespel som har sprängt alla möjliga gränser. Allt har blivit varor och därmed också skådespel. Vård, skola, omsorg, kultur – allt har varuskådespelet lagt under sig och inordnat i ackumulationsprocessen som nu nått en sådan bisarr nivå av skådespel att det sker handel med fullständigt fiktiva varor som NFT-bilder och skins i dataspel.

Det går emellertid inte att beskriva kapitalismen som helhet som en illusion eller mervärdesproduktionen som en helt igenom illusorisk process. För även om de värden som kapitalismen skapar i själva verket innebär förstörelse av Moder Jord och alltså är motsatsen till värde (=icke-värde), så är denna process också reell, eftersom jorden förstörs, skogarna kalhuggs, bergen smulas sönder, haven töms på resurser och vattnen däms upp och förgiftas. Förutom att själva produktionen innebär naturförstörelse så är också användningen av produkterna rent destruktiv; det räcker med att peka på exempel som bilar, flygplan, skogsmaskiner, kanoner och granater, växtgifter och konstgödsel. Det illusoriska är föreställningen om att denna process skapar värde och att kapitalackumulationen i sig ökar värde och finansiella tillgångar. På så vis kan man faktiskt säga att det är en illusion som håller kapitalismen igång. Anarkoprimitivisten John Zerzan hade rätt när han fastslog att vår civilisation är "running on emptiness", alltså hålls igång av tomhet.

Esoterisk analys av kapitalismen
Så frågan (ja en av många) är om man med magi kan få kapitalackumulationens illusion att implodera. Och om en sådan implosion kan få stopp på produktionen av destruktiva varor. Var finns illusionen? I människors medvetande förstås, som en sorts on ande, men också som en energientitet i den stora kosmiska väven. Men innan den kommer dit? Kanske redan i kvantfältet, i det kosmiska potentialitetsfältet/möjlighetsfältet? Vad skulle effekten bli om man på något sätt kan punktera eller begränsa illusionen redan där, innan den ens hinner manifesteras i den ordinära verkligheten?

Som utgångspunkt behövs en esoterisk analys av kapitalismens essens. Det som Marx gjorde var en exoterisk analys, även om det i hans tidiga texter om alienationen och i teorierna om pengar och varor som fetischer finns esoteriska ansatser. Även Debords analys av skådespelssamhället innehåller esoteriska möjligheter även om den på det stora hela också måste betraktas som en exoterisk analys. Både Marx och Debord byggde sina modeller enligt rådande paradigm, där en av hörnpelarna är att materien föregår och bestämmer medvetandet. Idag kan vår analys gå bortom dualismen och därmed överskrida kapitalismens och skådespelssamhällets tankekategorier – bl a som en följd av det kosmiska medvetandets evolution och dynamik.

Här tar jag hjälp av Carl Johan Callemans teorier om Mayakalenderns nio skapelsevågor, tankar som han utvecklar i detalj i böcker som The Nine Waves of Creation och Ett levande universum. De nio kosmiska vågorna, som var och en innehåller ett specifikt medvetandeparadigm, har aktiverats vid olika tidpunkter i kosmos historia enligt de periodiciteter som Maya-civilisationen utvecklade under de första århundradena av vår tideräkning. Efterhand har vågorna sammanflätats och ju fler vågor som aktiverats desto mer komplex blir resonansen dem emellan. De kosmiska paradigmen har bidragit till att formge evolutionen, från de stora kosmiska skeendena via den galaktiska och planetära evolutionen till jordens geologiska, biologiska och småningom också sociala och kulturella evolution. Det paradigm som aktiverades av de sjätte och sjunde vågorna gav upphov till de stora centraliserade civilisationerna, de organiserade religionerna och efterhand till den moderna vetenskapen, industrialiseringen och kapitalismen. Den sjunde vågen, som alltså kan betecknas som kapitalismens våg, aktiverades enligt denna analys år 1755 och dess dualistiska och patriarkala paradigm dominerar fortfarande det moderna medvetandet – i form av varuskådespelet som har förklarat krig mot naturen. Den åttonde vågen aktiverades 1999 och beskrivs av Calleman som en avgörande faktor för den digitala revolutionen men har också manifesterats i form av new age, nyandlighet och feminism. Den nionde vågen som aktiverades i mars 2011 präglas framför allt av ett nytt icke-dualistiskt medvetandetillstånd, ett paradigm av enhetstänkande som kan bana väg för ett överskridande av kapitalismen och manifesterande av ett balanserat och ödmjukt levnadssätt – i fred med Moder Jord.

Det finns inga enkla kausala eller deterministiska samband i Callemans tankesystem, och det finns ingen automatik i hur de kosmiska vågornas paradigm laddas ner av Moder Jord och i jordiska varelsers medvetanden. Att mänskligheten, framför allt från och med den sjätte vågen (aktiverad för drygt 5000 år sedan), till stora delar och i många avseenden manifesterat paradigmen på destruktiva sätt är inte heller något ödesbundet eller oundvikligt utan har skett för att tillräckligt många (och mäktiga) människor har gjort dessa val. Vår tids ökande intresse för urfolkens traditionella ”ekosofiska” helhetstänkande och det faktum att alltfler människor ägnar sig åt miljö- och klimataktivism och tar strid för att skydda Moder Jord hänger samman med den nionde vågens tankeparadigm. För dagens unga kan det vara fullkomligt naturligt att öppna sig för en sådan resonans och därmed ”ladda ner” enhetsparadigmet (”allt är ett och hänger samman”), medan vi som fötts och socialiserats under inverkan av framför allt de sjätte och sjunde skapelsevågorna kommer att behöva arbeta medvetet och intensivt med att frigöra oss från deras begränsningar (”bita av ödets trådar”).

Att utgå från Moder Jords horisont
Om vi accepterar att kärnan i varuskådespelets samhälle, alltså kapitalackumulationen och valoriseringsprocessen, egentligen är illusioner som, innan de aktiveras i människors medvetanden och manifesteras i den ordinära verkligheten, kommer ur de kosmiska skapelsevågorna, då är nästa fråga: vad är den ursprungliga källan? Kommer illusionsparadigmen ur Det ovetbara, det som också kan kallas Det kosmiska potentialitetsfältet, eller Oändlighetens aktiva sida, eller Wakan-Tanka, eller Nagualen? Och är de i så fall över huvud taget möjliga att påverka? Kan det räcka med att ”lyfta illusionens slöjor” för att kapitalismens illusionsbygge ska framträda i all sin nakna tomhet och meningslöshet och rasa samman? Kan man med shamanistiska ceremonier ingripa i processen redan innan paradigmen formeras?

Vi behöver en analys som vänder upp och ner på de rådande dualistiska paradigmen. När Marx utvecklade sin ”materialistiska” filosofi vände han upp och ner på Hegels då dominerande ”idealistiska” filosofi om Världssjälen som drivkraften i all utveckling. Nu behöver vi ställa sådana som Marx och Debord på huvudet för att kunna ta ett nödvändigt kvantsprång in i ett nytt medvetande (i resonans med den nionde skapelsevågen). Det är inte de materiella produktionsförhållandena som skapar illusionerna och ”det falska medvetandet”. Tvärtom är det illusionerna som skapar produktionsförhållandena. Materien föds ur anden. Världssjälen är reell och har medvetande, om än inte på det sätt som Hegel tänkte sig det hela.

När allt måste göras nytt i det 21:a århundradet tankearbete behöver vi förkasta den värdeanalys som ”marxismen” bygger på. Termer som bruksvärde och bytesvärde kan inte längre betraktas och behandlas som uttryck för reella värden eftersom de båda, i varierande grad, är illusoriska. Om man betraktar varuproduktionen utifrån Moder Jords kretslopp och medvetande kan produkternas värde i själva verket vara noll eller minus. Det karakteristiska för skådespelets varor är att både produktionen och konsumtionen skadar och förstör jorden, och alltså i själva verket minskar och utarmar jordens reella värde. En analys av de kapitalistiska värdebegreppen – bruksvärde, bytesvärde, mervärde, kapitalackumulation, valoriseringsprocess – behöver utgå från Moder Jords ”ekonomi”, alltså det totala jordiska ekosystemets kretslopp och dess inneboende värden, som inte kan kvantifieras med hjälp av fetischer som pengar eller andra fiktiva och digitala varianter av ”värde”. Det mesta av den produktion som skapar kapitalismens värden och driver själva kapitalackumulationen (som är kapitalets övergripande ”mening”) utarmar och förstör Moder Jord, och förstör i själva verket värde. Kapitalackumulationen är därmed att betrakta som en kontinuerlig förstörelse av naturliga, ursprungliga och reella värden och den borde med rätta betecknas som en förstörelseackumulation. Den destruktiva aspekten av kapitalackumulationen är reell även om själva valoriseringsprocessen, är illusorisk.

Att implodera skådespelet
När dessa illusionsslöjor lyfts så framstår den kapitalistiska produktionen i all sin nakna tomhet och meningslöshet. Om inte vi alla med våra dagliga tankar och handlingar underhöll och ständigt reproducerade det kapitalistiska maskineriet och dess illusioner skulle systemet implodera. Dagens enorma materiella och illusoriska rikedomar som samlats hos mogulerna inom t ex high tech och fossilenergibranscherna skulle skrumpna samman till ingenting om vi helt sonika frigjorde oss från kapitalismens ”onda andar” och övergav illusionerna i både tanke och handling.

Vem är eller kan bli den historiens agent som får detta system att bryta samman? Eller ”förstöra skådespelets samhälle” som Debord uttryckte saken. Marx såg arbetarklassen/proletariatet som denna revolutionära agent men för Debord blir proletariatet revolutionärt först när det blir ”en medvetandets klass” och förmår att manifestera detta medvetande i en reell och total transformation av hela samhället. För Debord uppstår proletariatet alltså i den revolutionära processen. Gentemot detta kan man säga att proletariatet (tyvärr!) till sin essens är inomkapitalistiskt (även om det kan vara nog så missnöjt med olika saker) och att (snyft!) varken Marx eller Debord egentligen förmådde att överskrida det kapitalistiska paradigmets dualism. Som Debord själv säger: ”…det är uppenbart att ingen idé kan leda bortom det existerande skådespelet utan enbart bortom de existerande idéerna om skådespelet.” Proletariatet reproducerar kontinuerligt kapitalistiska produktions- och konsumtionsmönster, ja själva skådespelet eller illusionsmakeriet, och har idag, i motsats till vad Marx sa, faktiskt en hel del att förlora på att kapitalismen imploderar. Kan det vara så att det är Moder Jord själv som är transformationens historiska agent – Moder Jord i egenskap av medveten och aktiv varelse?

Kan vi se framför oss en stor transformativ allians bestående av jorden själv och alla möjliga existenser på och omkring henne; allt ifrån andliga icke-organiska varelser via bakterier, virus och svampar till insekter, reptiler, fåglar och däggdjur? Och så förstås en hel del människor, framför allt i kapitalismens periferier men också i dess centrum – primärt människor födda efter 2011 men även äldre som har förstått att vi måste rädda så mycket som möjligt av jorden och naturen för kommande generationer (av alla möjliga arter). Och detta utan att vi idag kan veta vilken sorts samhälle som kan växa fram ur en sådan totaltransformation. Vad vi kan se framför oss är med stor sannolikhet stora skakningar a la hopi-profetian om de två vägarna (klimatkaos, naturförödelse, artutrotning, krig och sociala sammanbrott). Urfolkens tänkande kan spela en viktig och kreativ roll i denna process, såvida de kan behålla sin traditionella andliga världsbild och bringa den i resonans med det kosmiska medvetandets nya impulser. Dagens shamaner och andra magiska aktivister behöver hitta praktiska svar på frågor som: Hur kan den icke-ordinära verklighetens energier och väsen mobiliseras för att bidra till industricivilisationens transformation till ett samhällssystem som kan vandra i skönhet, ödmjukt och uthålligt på och med Moder Jord?

Alkemiskt inspirerad strategi
Med den nionde skapelsevågen aktiveras även äldre tankefigurer som kan ha varit ”före” sin tid och därför fallit i glömska – även om de funnits kvar som potentialer i den kosmiska väven (eller i det kollektiva omedvetna för att tala med Jung). Det gäller inte bara företeelser som shamanism och runmagi utan även sådant som buntats samman under rubriken alkemi. En av de dunklaste och samtidigt mest verksamma och framåtblickande alkemiska energientiteter som jag stött på är den som brukar kallas Maria Profetissas axiom. Den är ett alkemiskt axiom som tillskrivs en tidig kvinnlig gnostiker verksam i Egypten på 200-talet e. Kr. I min svenska tolkning lyder axiomet: ”Ett blir två, två blir tre och ur den tredje kommer den Enda som den fjärde. På detta sätt blir de två ett.” Axiomet beskriver essensen i det himmelska giftermålet, hieros gamos, coniunctio, föreningen av himmel och jord, ande och materia och dess konsekvens – multiplicatio-effekten. Magisk multiplicatio innebär att en kvalitativ transformation får en ögonblicklig och samtidig spridning i hela kosmos eftersom rumtiden är ett icke-lokalt och sammanhängande väsen (Urds väv, Världsträdet Yggdrasil). Den alkemiska smältugnen, som vi alla kan skapa inom oss (och inom en ceremoniell grupp), kan åstadkomma kvantsprång med djupgående förändringar i stor skala. Det är detta som Maria Profetissas axiom försöker formulera på ett stringent sätt, med sin korta beskrivning av magins väg från ursprunglig enhet via dualitet, balans av motsatser och helig vind till ny enhet (den Enda) på en högre nivå. Hur detta axiom kan tillämpas på kapitalismens essens kan vi bara finna ut i ordinär och icke-ordinär handling, var och en på sitt eget sätt.

Jag kan utifrån dessa resonemang se tre ”steg” eller ”nivåer” i den shamanistiska magins icke-ordinära ”strategi” för att bidra till varuskådespelets transformation (och då vill jag betona att denna icke-ordinära aktivism på intet sätt utesluter aktivism i den ordinära verkligheten till Moder Jords försvar):

1) Insikt, dvs att lyfta illusionens slöjor kring valoriseringsprocessen och ödmjukt överlåta åt Oändlighetens aktiva sida att kreativt få dessa avslöjanden att framträda för envar.

2) Manifestation, dvs att ”frysa”, ”hägna in” eller mildra drivkraften i valoriseringsprocessen. Det kan ske t ex genom att skydda och försvara heliga skogar och berg och genom att stötta urfolk och andra arter så att de ”kan växa och trivas väl”. På så vis kan den reella naturförstörelsen mildras eller omintetgöras och dess underliggande energi inordnas i jordsystemet.

3) Transformation, dvs att bana väg för ett bortomkapitalistiskt paradigm och i dess förlängning ett samhälle i resonans med det kosmiska medvetandet och i balans med Moder Jord. Det öppnar upp för ett tillstånd av total kunskap och total frihet – inte bara för mänskligheten utan för alla andra arter och varelser, synliga som osynliga.

Genom att kontinuerligt arbeta med dessa tre dimensioner skulle vi kunna bidra till att skapa en transformerande energientitet som genom multiplicatio-effekten kan sprida sig i hela den kosmiska väven. När den väl är skapad kommer den att finnas kvar som en potentialitet också för framtidens shamaner om det nu skulle visa sig att vi är för tidigt ute med denna form av aktivism. Och i ödmjukhetens namn måste vi också säga: ”Vi kan ha fel”.

(Denna text har också publicerats i Karakaxa nr 14/2024.

De tre nivåerna i strategin mot kapitalismens illusioner – insikt, manifestation, transformation – är en tillämpning av begreppen re-aktiv, pro-aktiv och pre-aktiv magi som jag utreder närmare i texten Shamanistiskt manifest: Aktivism till jordens försvar. En text som jag rekommenderar som kompletterande läsning – och som inspiration till magisk handling.)

Jörgen I Eriksson, januari 2024

Tillbaka