|
|
Med himlen ovanför och jorden under En dag kom brevbäraren med John P. Miltons
bok Sky Above Earth Below – Spiritual Practice in Nature (2006). Det
var Göran Gennvi på Naturakademin
som hade skickat den. Milton är nu drygt 70, han är en nestor inom amerikansk
miljövård och andlighet och driver Sacred
Passage and The Way of Nature Fellowship som ordnar en mängd
aktiviteter som förenar andligt sökande med försvar av naturen och utveckling
av nya sätt att leva balanserat på Moder Jord. Han har en imponerande cv –
har gjort vision quests sedan han var sju år, har på djupet studerat och
praktiserat olika andliga discipliner världen över med tonvikt på asiatiska
traditioner som buddism, hinduism, taoism, zen, tai chi och qi gong. Boken är också imponerande. Som framgår av
undertiteln är den en manual för andliga övningar i naturen, ju vildare natur
desto bättre. För Milton är naturen ett tempel och ett altare. Naturen är den
stora läraren som är redo att hjälpa alla som öppnar sig för hennes gåvor
utan förväntningar. Milton sammanför och destillerar essensen hos många olika
jord-centrerade traditioner för att steg för steg gå igenom det som han
kallar de sex kärnprinciperna för naturlig befrielse. Den ena leder över i
den andra: avslappning ger närvaro i nuet, som öppnar för flödet av
universell livsenergi. Detta i sin tur för med sig att hjärtat öppnas i ett
tillstånd av villkorslös kärlek som landar i ett tillstånd av lycksalighet
och sällhet (bliss). Men det är viktigt att inte stanna i denna
sällhet utan gå bortom den, vilket kan ske med hjälp av en upplyst mänsklig
lärare, genom ingripande av Den store anden eller med hjälp av Moder Natur
och hennes myriad av existenser. Då når man ett tillstånd av insikt och
klarhet och befinner sig på tröskeln av fullständig frigörelse. Denna
frigörelse (uppvaknandet, återvändandet till källan, uppnåendet av kristusmedvetande,
att bli ett med gudomen, att uppnå Tao etc) innebär att man går bortom
känslan av total samhörighet med allt. Då upplöses illusionen om att man har
ett solitt och avgränsat själv och man kan uppleva själva
källan/tomheten/formlösheten (Ginnungagap) som är alltings ursprung och dit
allt återvänder. Så långt kan man tycka att Milton låter som en
traditionell andlig lärare av östligt snitt, men han har också tagit till sig
förhållningssätt från de ursprungsamerikanska traditionerna. Därför mynnar boken
ut i frågeställningen om hur man ska kunna föra in den harmoni man uppnår med
alla dessa noggrant beskrivna naturövningar i sitt vardagsliv. Miltons svar
är: genom att bli en andlig krigare i Moder Jords tjänst. Då förenar man inre
och yttre processer och ger ett bidrag till ett mer balanserat och harmoniskt
livssätt på Moder Jord. För den osäkre ger John P. Milton en rad tips om hur
man som andlig krigare kan engagera sig i olika samhälls- och miljöfrågor. Vad jag verkligen gillar hos John P. Milton är hans betoning av att vägen till insikt och befrielse går via omfamnandet och engagemanget i världen och alla dess existensformer. Däremot känner jag en viss tveksamhet inför de oerhört strukturerade övningar han rekommenderar. Jag har själv upplevt det som de ska leda fram till med betydligt enklare och mer spontana, ja kanske anarkistiska, shamanska metoder. Men detta är kanske en läggningsfråga. En annan tveksamhet jag hyser gäller den tid övningarna tar. Milton talar om att avsätta minst 1-2 timmar per dag för de andliga övningarna. Och på något sätt är man ju fortfarande en besökare i naturen när man genomför dem. Jag vill gå en annan väg där jag i mitt vardagsliv är närvarande i naturen och integrerar andligheten – inte på så sätt att jag kombinerar det andliga och det världsliga, utan på så sätt att det jag gör i vardagen är andligt, att mitt vardagsliv, mitt liv på Moder Jord i sig blir alltigenom andligt, heligt. Jag vill nå ett tillstånd där jag vandrar i skönhet – i allt jag gör. Kanske skulle John P. Milton säga att det är just det vi uppnår när tillräckligt många blir andliga krigare och ställer om vårt sätt att leva på Moder Jord. Då kan vi säga: Vårt sätt att leva är heligt. |