Hem Böcker Om norrshaman Kurser, föredrag Tankar Kontakt Länkar Min blogg

Plejaderna, Menglad, Heimdall och Det ovetbara Plejaderna är ett stjärnkluster i Oxens stjärnbild cirka 440 ljusår från oss. Stjärnhopen är ganska ung, omkring 100 miljoner år, och namnet Plejaderna kommer från den grekiska mytens namn på de sju nymferna som var döttrar till titanen Atlas, som bär himlavalvet på sina axlar, och havsnymfen Pleione. Vanligtvis kallas stjärnklustret för Sjustjärnorna eller de Sju systrarna. Med blotta ögat kan man se de sex, eller möjligen sju, ljusstarkaste stjärnorna och ibland nio eller tio och då liknar Plejaderna en liten karlavagn. Med en vanlig kikare framträder betydligt fler stjärnor och totalt ingår några hundra i klustret. Denna förhållandevis lilla stjärnhop har fått en oväntat framträdande roll i ursprungliga kosmologier världen över. Oftast beskrivs Plejaderna som en grupp systrar eller jungfrur på flykt undan den mytiska jägare, som kan ses i stjärnbilden Orion. Andra myter talar om ”frön” eller medvetandeflöden från Plejaderna – eller från Livets träd som befinner sig någonstans i Plejadernas riktning eller närhet. Den berömda himmelsskivan som påträffats i Nebra i östra Tyskland och som tillverkades under bronsåldern (ca 1600 före Kristus) avbildar inte bara sol och måne utan även Plejaderna, något som kan kopplas till det dåtida åkerbrukets cykler. På norra halvklotet syns Plejaderna för övrigt bäst under månaderna oktober-mars. Himmelsskivan från Nebra Idag kan man inom new age-kretsar få höra märkliga utsagor om personer som anser sig härstamma från Plejaderna och/eller kanalisera energier därifrån. Jag betraktar sådant tal mestadels som villfarelser hos självviktiga personer som lyssnar mer på sin egen inre monolog än på det kosmiska medvetandeflödet. Bättre då att bedriva lite ”mytologisk arkeologi” för att utröna om förkristna nordiska föreställningar kan innehålla kunskap om Plejaderna som vi kan bygga vidare på idag. Jag tror att jag kan ha hittat ett par möjliga källor, dels i berättelsen om Menglad och hennes nio medhjälpare på Lyfjaberg (Läkedomsberget) och dels i berättelsen om Heimdall och hans nio mödrar, som ju är systrar. Först till Menglad. I Edda-sångerna Groas galdrar och Fjölsvinnsmål skildras hur hjälten Svipdag försöker förverkliga ett förutbestämt giftermål med gudinnan Menglad (som är identisk med Freja). För att kunna lyckas med detta uppsåt får han nio magiska galdrar av sin döda mor Groa som han väcker upp ur hennes gravhög. Framme vid Menglads boställe tvingar Svipdag platsens väktare Fjölsvinn att ge ifrån sig viktiga upplysningar om esoteriska ting och hur han ska kunna ta sig förbi gårdens skräckinjagande vakthundar och bli insläppt till den väntande Menglad. En av Svipdags frågor gäller vad berget heter där Menglad vistas och Fjölsvinn svarar: Läkedomsberget har det länge hetat, ett skönt berg för de sjuka. Återställd blir om än i åratal sjuk var kvinna som klättrar dit upp. Fjölsvinn räknar sedan upp namnen på de kvinnor ”som vid Menglads knän sjunger ljuvt tillsammans”: Liv, Livtrasa, Tjodvarta, Bjärt, Blek, Blid, Frid, Eir och Aurboda. Alltså nio stycken. Systrar? Kanske. Plejaderna? Varför inte? Med Menglad själv inräknad skulle det handla om tio kvinnor/stjärnor i Plejaderna. Och så många stjärnor kan man ju vid goda siktförhållanden se med blotta ögat! Fjölsvinn fortsätter berätta om kvinnornas förmågor: Hjälp brukar de ge till folk som blotar på ställen där en helgedom står. Det finns ingen fara så fruktansvärd att de inte kan avvärja den. När Svipdag övervinner hindren och till slut släpps in till Menglad säger hon: Länge satt jag på Läkedomsberget, dag och natt väntade jag dig. Nu hände till slut vad jag hoppades på: att jag ser dig här i min sal. Längtans tider är över, med lust är du min och du har fått känna min kärlek. Nu är det sant: tillsammans skall vi leva till livets slut. Med lite fantasi skulle vi kunna ge myten om Svipdag, Menglad och hennes nio hjälpare en kosmisk andlig dimension. Läkedomsberget placerar vi då i Plejaderna. Den som kan göra en själsresa dit (klättra dit upp) blir botad för allehanda krämpor och kan få hjälp att avvärja fruktansvärda faror. Och den som tar sig in i Menglads sal får känna hennes kärlek ända till livets slut – alltså i en sorts kosmisk feminin omfamning. Har vi alltså att göra med en stor kosmisk Moder i Plejaderna? Med den frågan är vi inne på myten om Heimdall och hans nio mödrar, som dessutom är systrar. Är den kosmiska Modern i Plejaderna i själva verket Heimdalls nio mödrar? Redan i inledningen till den första Edda-sången Völvans spådom säger Urvölvan att hon ska berätta forna öden för ”alla heliga ättlingar, högre och ringare Heimdallssöner”. Heimdall tillhör alltså det allra äldsta skiktet av gudomliga varelser och han är så uråldrig att namnet inte ens finns bevarat i några plats- eller ortsnamn. Också den så kallade Heimdallsgaldern betonar det uråldriga hos gestalten: Heimdall är du, hudvit bland asar, hög och helig och stor. Underbart född i urtidsdagar, man med mödrar nio, son av systrar nio. Dessa nio mödrar har tolkats som nio havsvågor, men jag lutar snarare åt att det är de nio kosmiska skapelsevågorna som åsyftas. De nio vågorna är helt centrala i den mesoamerikanska mayakalendern och de beskrivs metaforiskt som Quetzalcoatl, dvs den befjädrade ormen. Skulle det kunna innebära att Heimdall på något sätt är avkomma till urdraken Nidhögg som gnager på världsträdets rötter? Tanken svindlar! Heimdall, har ju också paralleller till världsaxeln/världsträdet och den samiska gudomligheten Veralden olmai, alltså världarnas man. Han har magisk hörkraft sedan han placerat/offrat sitt ena öra i Mimers visdomskälla och asarna har satt honom som väktare vid övergången till den himmelska sfären. Vanligtvis sägs det handla om Bifrost, alltså regnbågsbron, men kan lika gärna ha mer kosmiska dimensioner och syfta på Vintergatan. Det kan innebär att en av portalerna till Det ovetbara då faktiskt befinner sig i Plejaderna. Heimdalls boning är Himmelsberget och då kan vi ju fundera på om det är samma berg som Läkedomsberget eller om det rör sig om två tvillingberg, ett maskulint och ett feminint, som båda ligger i eller i närheten av Plejaderna. Där någonstans finns ju Livets träd som de nio skapelsevågorna emanerar från (eller Örnen för att använda Carlos Castanedas uttryck). I den mycket esoteriska Edda-sången Hyndla sägs om Heimdall: Det var en som föddes arla i tiden, mäkta kraftfull, av makternas ätt, den herrlige med spjutet: honom födde nio jättemör vid jordens rand. ”Vid jordens rand” bör nog snarast tolkas mera kosmiskt som världens eller himlavalvets rand. De nio mödrarna namnges som Gjölp, Greip, Eistla, Eyrgjafa, Ulfrun, Angeya, Imd, Atla och Järnsaxa. Helt andra namn än på Menglads nio medhjälpare, men precis som i det fallet namn som kan vara lämpliga att kontemplera på djupet. Heimdall har guldtänder vilket är en metaforisk beskrivning av att det är ren visdom som flödar ut när han öppnar munnen och talar, sjunger eller blåser i sitt horn, Gjallarhornet. Vad landar vi då i med dessa spekulativa resonemang? Att myterna om Menglad på Läkedomsberget och Heimdall på Himmelsberget kan vara esoteriska och metaforiska beskrivningar av kosmiska perspektiv och processer med fokus på Plejaderna som en källa till kärlek, healing och visdom – en källa som rymmer såväl feminin som maskulin primalenergi. Vi har att göra med en kosmisk urmoder och en kosmisk urfader, något som visar oss nödvändigheten att balansera det feminina och det maskulina – på kosmisk, jordisk och individuell nivå. Menglad och Heimdall kan fungera som metaforiska portar in i Det ovetbara och denna väg står öppen för var och en att beträda – för att ödmjukt och utan självviktighet verkligen lyssna till den kunskap som då blir åtkomlig. Jörgen I Eriksson, mars 2025 Tillbaka