tankar

Var finns visdomen?

Visdom är en bristvara i dagens värld, framför allt i västvärlden. Förmågan att bli vis finns inbyggd i alla människor och visdom tar sig ungefär samma uttryck världen över, oavsett kulturella skillnader. Det konstaterar Merriam Field Bleyl i sin bok Finding Wisdom – Learning from Those Who Are Wise (Xlibris 2009).

Bleyl fick en lysande idé under sin tid vid universitetet i Albuquerque i New Mexico – nämligen att i vitt skilda kulturer världen över söka upp och intervjua personer som av sin omgivning betraktas som visa personer. Avsikten var att undersöka begreppet visdom, hur den tar sig uttryck i människors liv och hur man blir vis. Resultatet blev så småningom intervjuer med 19 personer i fem olika kulturer/länder: Navajo, Sápmi, Tyskland, Japan och Kenya. Jag tror att urvalet handlar mest om praktiska överväganden. Bleyl hamnade i länder där hon redan kände människor som kunde tipsa om visa personer.

Som man ropar får man svar och den här boken hade kunnat bli ännu bättre om någon annan än Bleyl hade skrivit den. Hon tillhör mormonkyrkan och det har naturligtvis styrt hennes urval och intervjufrågor även om det inte genomsyrar boken på något irriterande sätt. Men minst tre av de intervjuade personerna är själva mormoner och man kan misstänka att det också är mormonfränder som varit med och styrt urvalet av personer. De intervjuade återfinns inom många olika verksamheter. De är affärsmän, miljöaktivister, botare, snickare, akademiker, lärare. Jag har haft stort nöje av att läsa boken och trots att intervjuerna ibland känns lite triviala så är denna bok verkligen food-for-thought. Den satte verkligen fart på mitt eget tänkande om visdom och hur den kan uppnås.

Flera av Bleyls intervjupersoner ser visdom som ett sätt att leva och något som har med erfarenhet och mognad och med ens relationer till andra människor och naturen att göra. Genomgående är också att alla intervjuade på olika sätt uttrycker visdomen i handling. Det här är inte folk som sitter på en piedestal och ser heliga ut. Bleyl själv ställer samman en omfattande lista över egenskaper som är gemensamma för dessa personer:

· De är tacksamma.

· De lever disciplinerade liv med empati och respekt för andra människor, djur och för jorden.

· De utvecklas genom motigheter i livet som smärta, sorg och diskriminering.

· De törstar efter kunskap och förståelse och är life-long learners.

· De ger uttryck för gott omdöme och har förmåga att förstå komplexa sammanhang och andras ståndpunkter.

· De har sunt förnuft, men samtidigt ovanligt sunt förnuft som innebär att de både kan veta och tvivla. De har förmåga att tänka utanför ramarna.

· De reflekterar och är introspektiva, har god självkännedom.

· De har integritet och självständighet, de tar ansvar för sina egna problem.

· De söker balans i allt.

· De är generösa och altruistiska och söker det gemensamma goda, såväl för människor som för djur och natur. De är inte intresserade av att samla egendom och rikedom.

· De är ödmjuka och avvisar påståenden om att de skulle vara visa.

Minst lika intressant är Bleyls analys av varför det är så svårt att hitta visa personer i västvärlden. Hon fick med två tyskar i boken men det satt långt inne att få tag på dem. Visdom är inte ett begrepp som används särskilt ofta i väst och det är i sig ett uttryck för bristen på visdom. Enligt Bleyl finns ett antal förklaringar: det förgångna nedvärderas, de äldre nedvärderas, erfarenhet nedvärderas, individuella framgångar hyllas, vetenskap och teknologiska landvinningar ses som enda vägen till sanning och utveckling och visdom betraktas inte som ett ämne värt att studera. Man skulle kunna lägga till att den rådande mediedramaturgin medför att visa personer, i den mån de finns, ytterligt sällan beskrivs i medierna.

Bleyls egna slutsatser av allt detta? Jo, att visdom är något som kan uppnås och att aktivt söka visdom och omsätta den i handling är ett positivt, osjälviskt bidrag till universum som var och en kan göra. Oavsett om vi blir visa av detta så är det värt resan, avslutar hon i en fin formulering.

Mina egna slutsatser efter att ha läst Bleyls bok? Jo, att visdom är ett uttryck för relationer. Visdom är relationell. Visdom är en process av närvarande, medvarande och deltagande i världen. Visdomen finns i själva livsprocessen. Källor till visdom är ”alla våra relationer”, Moder Jord, Urds väv. Bleyl citerar på ett ställe Keith Bassos bok Wisdom Sits in Places (recenserad här) men gör en antropocentrisk tolkning. Visdomen finns i landskapet. Människor kan ta del av den, göra sig åtkomliga för den, men blir då inte innehavare av visdomen utan dess förmedlare och redskap. Det som visa personer kan lära andra är inte visdom utan attityd – hur man gör sig åtkomlig för visdomen och hur den kan ges kropp, gestalt och handling i världen.

Tillbaka