|
|
Vismannens vemod De två sista (?) böckerna av Carlos Castaneda - The Wheel of Time (1998) och The Active Side of Infinity (1999) är en mycket bra sammanfattning och introduktion till Castanedas universum. För mig har de fungerat som nycklar till att förstå både Carlos Castaneda och mig själv och min egen vandring. Egentligen är de 10 föregående volymerna från Castanedas hand mer att betrakta som en förstudie som i dessa två böcker mynnar ut i slutsatser och insikter. Eller som Castaneda själv kallar det: en samling av minnesvärda händelser. The Wheel of Time består av en samling utdrag ur Castanedas tidigare böcker. Här kan man se vad den åldrande Castaneda själv anser är det viktigaste i respektive bok. Innebär säkert överraskningar för en och annan läsare som har tolkat Castaneda annorlunda än han själv gör. Och är ytterligare ett uttryck för Castanedas grundläggande attityd att hela tiden återvända till lärotiden med shamanen don Juan Matus och vända och vrida på samma upplevelser upprepade gånger men hela tiden ur nya synvinklar och med nya insikter. Redan på sidan 23 i The Wheel of Time drar Castaneda undan mattan under många shamanstudenters fötter när han låter don Juan berätta hur han lurade in Castaneda i sin värld genom schablonmässigt indian-nonsens om "allierade, kraftväxter, Mescalito, den lilla röken, vinden, andarna i floder och berg etc etc ". · Ta det inte så allvarligt, förklarar don Juan när Castaneda blir bestört över att don Juan kallar detta indianska snack för nonsens och strunt, det var mycket njutbart för mig att ge mig in i detta skräp, framför allt eftersom jag visste att jag gjorde det för din skull. I don Juans värld blir ingen shaman frivilligt och det indianska "skräpet" var don Juans sätt att lura in Castaneda i det hela. Bra gjort don Juan, säger vi som njuter av dessa böcker. Dessa korta citat från don Juan sammanfattar också mycket väl kärnan i hans metoder, nämligen att shamanen/vismannen måste gå bortom metoderna för att kunna se, uppleva och arbeta direkt med energin. I stället för metoder handlar det om att kreativt förhålla sig till de situationer som man möter under sin vandring i jordelivet. Framför allt kan man utvinna visdom ur de situationer i livet när man konfronteras med omöjliga människor i maktposition. En annan kärnpunkt i don Juans/Castanedas världsbild är att vismannens väg är en ensamhetens väg. Vismannen vidrör världen sparsamt, sägs det. Han är tyst och ensam och vågar möta den skrämmande ensamheten som finns i det okända. Och bortom en viss punkt i utvecklingen är vismannens enda glädje hans ensamhet. Samtidigt är det en ensamhet som är mängd med vemod och Castaneda beskriver vemodet som en sorts urkraft, ett tillstånd i kosmos som existerar på ungefär samma sätt som ljuset. Känns faktiskt som en tröst för oss nordbor som ofta anfäktas av denna urkraft. Shamanen/vismannen ägnar sig åt att samla på och rekapitulera minnesvärda händelser ur sitt liv. De händelser som hos Castaneda får denna benämning är händelser där oändlighetens aktiva sida ingriper aktivt i vismannens liv. En nordisk shaman skulle kanske säga att det är situationer där den kraft som genomsyrar allt, megin, konfronterar shamanen på ett sätt som tycks vara medvetet och aktivt. Genom att i efterskott gå igenom, rekapitulera, dessa händelser får vismannen stora insikter samtidigt som han frigör sig från en massa gammal bråte och dessutom frigör massor av energi som kan användas till att medvetet rikta och styra sitt liv. Castaneda ser också denna energimässiga frigörelse som en förberedelse för den definitiva resan, nämligen det aktiva döendet, avskedet från jordelivet. Må vara hur det vill med det, men The Active Side of Infinity är Castanedas egen samling av minnesvärda händelser såväl från uppväxten i Sydamerika, studietiden i USA som från lärjungeskapet hos don Juan Matus. En del berättelser är fantasieggande skrönor och när Castaneda drar slutsatserna om varför just dessa händelser är minnesvärda ur ett energimässigt perspektiv förvånar han ofta läsaren, som kanske var inne i andra tankebanor. En fascinerande bok helt enkelt. Även för den som inte är Castaneda-freak. Själv är jag speciellt förtjust i berättelsen om hur han slutgiltigt kopplar samman allting när han en sen natt sitter på syltan Ship’s i Los Angeles och med sin blick skrämmer vettet ur en uteliggare som sörplar sitt sedvanliga kaffe. Och jag lovar: liknande saker kan hända även på Bennys grill i Tierp. |