Hem Böcker Om norrshaman Kurser, föredrag Tankar Kontakt Länkar

John Zerzan – anarkist och primitivist John Zerzan är en av de ledande inspiratörerna för den gren inom anarkismen som ibland kallas grön anarkism eller anarko-primitivism. Zerzan försöker förena en anarkistisk socio-politisk analys med ekosofi. Hans senaste bok Running on Emptiness – The Pathology of Civilization (Los Angeles 2002) finns nu tillgänglig igen. Den innehåller en ganska spretig samling artiklar där den röda tråden är kritik av grundläggande företeelser och föreställningar i den västerländska, eller hellre, den industrialiserade civilisationen. Zerzan kritiserar inte bara det kapitalistiska industrisamhället utan hävdar med emfas att hela civilisationen är patologisk och att mänskligheten slog in på fel väg när den började bruka jorden och ägna sig åt boskapsskötsel. Jordbruket gav upphov till privategendom, kvinnoförtryck, slaveri, ekologisk förstörelse, löneslaveri, stater och krig. Före jordbruket levde människan i ett tillstånd som kännetecknades av frihet från arbete, icke-exploatering av naturen, jämlikhet mellan könen, frånvaro av organiserat våld och jämlik fördelning av mat och andra förnödenheter. Dessutom var kosten ofta överlägsen den som människor äter i jordbruks- och industrisamhällen, vilket gjorde att dessa människor inte drabbades av så kallade välfärdssjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma med mera. Denna bild av samlar- och jägarsamfunden som välmående samfund vidimeras numera av både antropologer och arkeologer vilket Zerzan visar genom att krydda sina texter med mängder av citat från dessa vetenskapliga discipliner. Men som den sanne civilisationskritiker han är går Zerzan ännu mera på djupet. Under större delen av sin existens har människan levt på samlande och jakt och mått bra av det, så varför började hon över huvud taget att ägna sig åt jordbruk och boskapsskötsel för sisådär 10 000 år sedan? Det var ju knappast något ökat befolkningstryck som tvingade fram jordbruket och inte heller brist på mat. Zerzans förklaring, som med nödvändighet blir ganska spekulativ, men ändå mycket intressant, är att denna process inleddes för ungefär 40 000 år sedan genom en långsamt tilltagande arbetsdelning mellan människorna. Denna mycket långsamma process ledde till att människorna började utveckla ett symboliskt tänkande i stället för det direkta sätt att uppleva och förhålla sig i tillvaron som varit det förhärskande icke-alienerade sättet att leva/tänka/verka. Tidigare kännetecknades livet av autencitet, men nu började människan leva genom symboler. Det uppstod begrepp som tid och konst. När språket och matematiken växte fram alienerades människan från naturen och andra arter. De hade tidigare upplevts som medvarelser men nu blev objekt. Även människan själv blev ett objekt. Parallellt med att tämja växter och djur tämjde människan även sina egna sinnen. Seendet blev det sinne som tar överhanden och gjorde människorna till åskådare och världen till ett skådespel. Vi har förvandlats till ting för att kunna bemästra ting, skriver Zerzan. Språk är för Zerzan något som begränsar tänkandets möjligheter. Teknologi, som aldrig är neutral, och som leder till ekologisk katastrof skulle inte kunna existera utan språk, hävdar han. Utifrån detta förkastande av grundläggande civilisationsbyggstenar ställer Zerzan upp sin utopi, som med nödvändighet är mycket vagt formulerad. Han vill leva komplett, helt och tidlöst och återvända till ett enkelt, odelat liv. Det förutsätter naturligtvis att industricivilisationen avvecklas, liksom jordbruk och boskapsskötsel och att människorna återgår till att livnära sig på samlande och jakt. Zerzan förutser en rörelse bort från civilisationen, en rörelse ut ur städerna, en likvidering av fabrikerna och upphävande av utbyte i alla dess former. Framför sig ser han en tillvaro av obegränsad njutning, fullständig jämlikhet och frånvaron av all slags arbetsdelning och överordnad eller representativ makt, ett sant anarkistiskt primitivt samhälle. Vad Zerzan förespråkar är en form av det som marxister brukar kalla primitiv kommunism, med den skillnaden att marxister har sett detta som ett för alltid passerat stadium i mänsklighetens historia. Och en mycket berättigad fråga är självfallet om det överhuvud taget är möjligt för mänskligheten att återgå till ett icke-symboliskt tänkande och upphäva språket. Jag är mycket tveksam till det och ser snarare en lösning på den mänskliga alienationen i den form av tänkande och den sorts språk som har utvecklats till exempel av navajo- och pueblo-indianer i det som nu är sydvästra USA. Deras språk är verborienterade till skillnad från vårt substantivorienterade språk, alltså ett språk som är mycket mer inriktat på processer än på saker. Deras språk kan på så sätt sägas vara en mer direkt beskrivning av världen än vårt symbolmättade, objektifierade språk. Denna skillnad mellan olika språk tar Zerzan inte alls upp. Inte heller tar han upp de annorlunda tidsbegrepp som människor i dessa kulturer och hos andra urfolk har ännu idag, nämligen en cirkulär/cyklisk tidsuppfattning. Jag tror inte alls att man måste gå så långt tillbaka i tiden som Zerzan för att hitta användbara alternativ och utopier. Ett annat svårt problem med Zerzans utopi är att människor som idag eller i samband med en kollaps för industricivilisationen försöker leva som samlare och jägare knappast har tillgång till den ”paradisiska” natur som våra förföräldrar en gång hade. Villebråden har minskat, vissa arter är utrotade, vegetationen har förändrats, skogar kalhuggits eller bränts ner, öknarna brett ut sig, vattendrag försvunnit eller förgiftats för att nämna några exempel. Det torde alltså vara betydligt svårare att i dagens eller morgondagens värld klara sig som samlare/jägare än vad det var då för 40 000 år sedan. Antagligen skulle bara en bråkdel av jordens nuvarande befolkning kunna överleva som samlare/jägare och Zerzan konstaterar också att folkmängden med nödvändighet blir låg. Hur har han tänkt sig detta? Någon sorts trial and error under några hundra år där nödvändigheten själv leder till ”survival of the fittest” eller ska någon mänsklig/världslig makt bestämma befolkningsnivån? I vilket fall som helst har jag svårt att se något njutningsfullt i denna process och inget, jag säger inget, säger att detta kan genomföras på ett anarkistiskt trivsamt sätt. Jag kan tvärtemot tänka mig massor av organiserat våld som olika grupper utövar mot varandra och då kan knappast ett våldsbefriat, egalitärt samhälle bli resultatet. Jag kan inte heller ställa upp på Zerzans kategoriska avvisande av allt jordbruk som liktydigt med ekologisk förstörelse. Tvärtom tror jag att jordbruk kan bedrivas på ett för jorden skonsamt sätt, det vill säga som del av ett kretslopp som kan fungera på hur lång sikt som helst. Det förvånar mig att Zerzan inte närmare undersöker dessa möjligheter eller sätter sig djupare in i till exempel pueblo-indianernas sätt att odla. De ser sin odling som en andlig verksamhet och det är något som Zerzan verkar ha svårt att ta till sig. Han saknar helt enkelt en andlig dimension i sin civilisationskritik och sin utopi. Det sker bland annat genom att han avfärdar shamanen som den första specialisten i mänsklighetens historia. Den centraliserade makten och religionen växte fram ur shamanens upphöjda position, hävdar Zerzan som därmed avslöjar stor okunskap på området. Förhållandet är snarast det omvända, nämligen att shamanen stod emot och var ett hinder för framväxten av den centraliserade makten och religionen! Eftersom Zerzan saknar ett andligt perspektiv har han egentligen inget svar på varför hans utopi bör förverkligas. Annat än att han vantrivs i civilisationen. Känns onekligen lite tunt. Visst är Zerzan intressant, men han befinner sig knappast i frontlinjen när det gäller att utveckla kreativa idéer för ett ödmjukt sätt att leva på jorden. Där finns snarare moderna och traditionalistiskt rotade representanter för världens urfolk som Gregory Cajete, Vine Deloria och Ande Somby och representanter för den nyshamanska rörelsen, som Zerzan knappast har några högre tankar om. Den som vill sätta sig in i den gröna anarkismens tankar kan söka upp www.vargatid.tk som har parollerna ”Vildväxande! Återförvildande!” som varumärke. Där hittar man bland annat den nystartade tidskriften Vargatid ”Ett zine för en ursprunglig relation till Moder Jord” samt en hel del intressanta länkar. Tillbaka