|
|
Lärdomar från Arvol Looking Horse Arvol Looking Horse från Syddakota beskrivs som beskyddaren i 19:e generationen av lakota-, dakota- och nakotaindianernas viktigaste heliga pipa – den vita buffelkalvpipan. Han är en mycket traditionell andlig man och inledde sitt framträdande på Etnografiska museet i Stockholm den 10 oktober 2007 med en sång och en bön på lakota. Sedan talade han enligt en metod som jag har stött på även hos andra traditionella heliga män. Resonemanget går i en cirkelrörelse med ideliga utvikningar och lösa tåtar som sedan, i bästa fall, knyts ihop till en helhet på slutet. Arvol Looking Horse gav intryck av att vara en i grunden blyg person som egentligen känner sig obekväm i den roll han blivit tilldelad denna afton. Han påpekade också att han över huvud taget inte hade talat inför andra personer förrän 1987. Det är oerhört svårt att referera ett sådant anförande. Berättelser av det här slaget ska man ta del av i en tipi, på vintern när man kan se stjärnhimlen genom rökhålet, och man ska höra berättelserna dag ut och dag in, år efter år tills de har sjunkit in i en och blivit en del av en och man själv har blivit en del av berättelserna. Men ett sådant traditionellt berättande är omöjligt i samband med en föredragsturné. Vad Arvol gav den här kvällen var små, små fragment av stora berättelser och sammanhang. Det jag ska göra här är att peka på några viktiga begrepp som dök upp i föredraget och som vi kan kontemplera vidare på. - Jag gör internationellt fredsarbete (I do international peace work), sa Arvol och beskrev sig själv som en förmedlare och fredsbringare (a messenger, a peacemaker). Enligt myten fick lakotas den första heliga pipan, ceremonipipan, av den vita buffelkvinnan och det finns profetior om att hon en dag ska komma tillbaka i gestalt av en vit buffelkalv i en tid av stora omvälvningar för att bringa harmoni och balans. Sedan 1994 har det fötts flera vita buffelkalvar och det tolkas av traditionella lakotas som att vi nu är inne i den omvälvande tid som profetiorna talar om. - Allt finns i profetiorna, sa Arvol och det är uppenbart att hans tänkande i hög grad styrs av vad dessa urgamla lakotaprofetior säger. Det är dessa profestior som har fått honom att bilda sin Wolakota Foundation, att varje år sedan 20 år tillbaka genomföra den långa ceremoniella ridturen till Wounded Knee och att sedan 1996 varje år genomföra World Peace & Prayer Day den 21 juni. Mer information om Wolakota och dess aktiviteter hittar du här. Arvol Looking Horse är alltså beskyddare av den ursprungliga pipan (keeper of the sacred bundle) – en pipa som han på direkt fråga sa att de inte röker men ber tillsammans med. Pipan och ritualerna omkring den är försedd med åtskilliga stränga regler. Bara de som är goda kan få se pipan, sa Arvol och använde sedan uttrycket ”rätt recept för ceremonier” (the right recipe for ceremonies). Låt oss stanna en stund vid detta begrepp. Bland navajoer har jag stött på ett liknande uttryck som egentligen handlar om samma sak: the proper protocol. För traditionella andliga män och kvinnor är det väsentligt att ceremonierna görs i den ursprungliga form som man en gång i Drömtiden (arla i urtid) fick från de heliga varelserna. Avviker man från det rätta receptet har ceremonin ingen effekt, eller ännu värre – en icke önskad eller rent av motsatt effekt. Det rätta receptet är ett sätt att skydda ceremonin från degeneration, från utarmning och från att stjälas (av den västerländska kulturen) och det är ett sätt att skydda och bevara urfolkens identitet. Man skulle kunna säga att Arvols budskap till oss är att vi ska försöka hitta rätt recept för våra ceremonier på våra heliga platser. Hur lär man sig rätt recept? Arvol berättade fragmentariskt om sin egen skolning till keeper of the bundle. Det handlar om ett livslångt lärande av ceremonier, sånger, böner och berättelser. Arvol använde själv orden harsh, strict teachings (hård/sträng och strikt undervisning). För hans del mynnade det ut i en förpliktelse gentemot Skaparen att aldrig bära eller använda vapen och inte använda ett rått språk (det man säger, det blir också). Förpliktelsen är inte gentemot övriga stammedlemmar, betonade Arvol, utan gentemot den andliga världen, de heliga varelserna, Skaparen eller vad man nu väljer att kalla det. Budskapet till oss från Arvol Looking Horse och den vita buffelkalven är att vi ska förena oss i en global ansträngning för att skydda och hela Moder Jord (Arvol använde hela tiden uttrycket Grandmother Earth). - Unite spiritually to heal Grandmother Earth in prayer. (Andlig enighet för att i bön hela Moder Jord). - Att be är att ge av vår energi. Vi är alla
sammanlänkade och vi kan länka oss samman med jorden. Vi behöver våra heliga
platser. Moder Jords öde ligger i våra händer. (We are
all connected and we can connect to Grandmother Earth. We need our sacred
places. The fate of Grandmother Earth is in our hands). Och med detta bjuder Arvol in oss till World Peace & Prayer Day. Man kan den 21 juni göra en ceremoni tillsammans med andra eller för sig själv. Om man vill kan man skicka in en notis om detta till Wolakota Foundation som markerar alla platser där ceremonier genomförs på en världskarta. Arvol själv har hållit sina ceremonier i Gray Horn Butte i Wyoming, på Cree Nation i Kanada, Pipestone Quarry i Minnesota, Costa Rica, Black Hills i Syddakota, Irland, Sydafrika, Australien och Japan. Så här lyder Arvols eget budskap om World Peace & Prayer Day: ”Nästan alla förfäder på Moder Jord erkände sommarsolståndet som en betydelsefull tid och reste till sina heliga platser för att tacka och för att framföra böner för att garantera en givmild jord. Vår vision är att människor på alla kontinenter denna dag ska komma samman som EN på sina heliga platser för att be, meditera och umgås och på så vis främja ett energiskifte för att hela Moder Jord och uppnå ett förenat medvetande som syftar till att åstadkomma fred. Min farmor sa en gång till mig att jag måste förstå att varje person kan ha ett gott hjärta, ett hjärta tillräckligt stort för att förändra världen. Hon sa att Den Store Anden inte skulle ha gett oss något som vi inte kan hantera. Du ska veta att du själv är väsentlig för världen. Tro på det. Förstå både välsignelsen och bördan i detta. Du själv behövs förtvivlat mycket för att rädda den här världens själ. Tror du att du har placerats här för något mindre än så?” En intervju med Arvol Looking Horse och flera andra traditionsbärare hos Lakota finns i Annika Banfields häfte Röster från buffelkvinnans folk (BC Books 2007 ISBN 978-91-633-0288-6). Jag återkommer närmare den 21 juni med lite idéer om vad som kan göras på World Peace & Prayer Day.. Jörgen I Eriksson, oktober 2007 |