|
|
Traditionell livssyn – inte religion Begreppet ”samisk religion” är en akademisk konstruktion som bygger på missionärsberättelser och bekännelser från samer som inte hann löpa till skogs utan blev utsatta för bryska förhör och ibland värre än så av kristenhetens och statsmaktens företrädare. Missionärsberättelserna har av akademiska religionsvetare och antropologer kallats för källskrifter och man har behandlat dem som om de verkligen beskrev de samiska föreställningarna som de var och inte silade genom ett kristet, västerländskt 1700-talsmedvetande. Forskarna har av dessa källskrifter skapat en ”samisk religion” där de projicerat sina västerländska föreställningar på det samiska. När de sedan inte hittade denna ”samiska religion” bland samer i levande livet så deklarerade man att den ”samiska religionen” var död. Så skulle man kunna sammanfatta den bitska och välformulerade kritik av den akademiska teoribildningen kring samer som Kerstin Eidlitz Kuoljok levererar i sin senaste bok Bilden av universum bland folken i norr (Carlssons 2009). Eidlitz Kuoljok som är bosatt i Jokkmokk och ingift i en samisk renskötarsläkt har tidigare skrivit en rad intressanta böcker om nordliga förhållanden och föreställningar. Den nya boken beskriver hon själv som en fortsättning på den utmärkta Moder Jord och andra mödrar (1999). Det är en ren fröjd att läsa Eidlitz Kuoljok när hon på goda grunder angriper etablerade forskare som Åke Hultkrantz, Phebe Fjellström och Ernst Manker. Ingen av dessa har förmått teckna en bild av det samiska inifrån utan de har haft en påtaglig utanifrånsyn, ja en sorts exotiserande syn, på samerna och det samiska. De akademiska auktoriteterna har byggt sina uppfattningar (och missuppfattningar) på tidigare forskares uppfattningar (och missuppfattningar) och dessa uppfattningar har blivit axiom som inte ifrågasatts. Men det vågar Eidlitz Kuoljok göra utifrån sin akademiska bakgrund och sin inblick i det vardagligt samiska. Hon konstaterar att vi egentligen vet ganska lite om de förkristna samiska föreställningarna och hon väljer att gå vägen via den sovjetiska och ryska forskning som gjorts om sibiriska folk och deras föreställningar. Det handlar om en mycket omfattande, och pågående, forskning, som sällan har uppmärksammats av religionsvetare och antropologer i väst. Kerstin Eidlitz Kuoljok har goda kontakter och språkkunskaper som gör att hon har otroligt mycket bra ryskt material att ösa ur. ”Det skildrar inte samisk livssyn direkt, men säger en hel del om hur man kan tänka, när man inte tänker som en västerlänning förväntas tänka. Men man kan där också hitta företeelser som finns bland samerna”, skriver Eidlitz Kuoljok. I boken går hon på djupet med tre bilder av världsalltet som hämtats från shamaner bland tjuktjer, orotjer och teleuter. Av detta framgår att dessa folk uppfattar världen som flerdimensionell, att det andliga är sammanvävt med det praktiska livet, att världsbilderna är mycket sammansatta och komplicerade, att de är individuella – kort sagt att det råder mångfald i världen och i uppfattningarna om den. ”Man har inga föreställningar om en livlös natur. Allt andas, känner och är befolkat av väsen. Allt hänger samman i naturen. Människan är inte naturens herre utan en av länkarna i kedjan av olika livsformer. Människan kan ha egenskaper gemensamma med gudar och andar och kan därför ha kontakt med deras världar. Kosmos ligger nära och tillgängligt för sådana människor och de kan besöka det”. Eidlitz Kuoljok vill inte kalla detta för religion eller shamanism utan använder begreppet livssyn, vilket jag finner mycket träffande och sympatiskt. Akademiker har tidigare trott att de skulle kunna rekonstruera en samisk kosmologi utifrån bilderna på noaiditrummorna. Eidlitz Kuoljok vänder upp och ner på detta resonemang. För att förstå trumbilderna måste man först förstå föreställningarna bakom. Och utifrån de sibiriska paralleller hon ser gör hon en omtolkning av åtskilliga trumbilder. Ett rengärde på trumman behöver inte ha med renskötseln att göra, det handlar snarare om beskrivningar av ceremonier och/eller företeelser i de andra dimensionerna. En figur med trumma på trumskinnet är antagligen inte en shaman utan en död shaman, kanske trumägarens andlige lärare i det heliga fjället eller en mytisk urshaman. Och en avbildad ren kan mycket väl vara en andlig medhjälpare till trumägaren eller den ren som man gjort trumskinnet av. Bilderna på trummorna är primärt bilder av det osynliga, eller om man så vill, den osynliga dimensionen av världen. En aspekt av det osynliga är det som brukar gå under begreppet själ. Något sådant ord finns inte i samiskan och Eidlitz Kuoljok använder i stället begreppet ”det osynliga jaget”. Här finns en komplikation. Det ”osynliga” kan bli ett alltför vagt begrepp när det får beteckna allt som vi vanligtvis inte ser – rådare, hjälpandar, skyddsandar, förfädersandar, frisjälar och allehanda andliga väsen. I den nordiska förkristna andliga traditionen talas till exempel om sju olika egenskaper och funktioner hos ”själen”. Jag är övertygad om att det bland samer har funnits en mängd olika uttryck för det som Eidlitz Kuoljok nu buntar ihop under beteckningen det osynliga. I min tidigare bok Vandrare i två världar och den kommande Var tids noaidi reder Biret Máret Kallio ut en del av dessa begrepp, som alltså finns levande i samiska språken. Det går inte att säga att den samiska religionen är död menar Eidlitz Kuoljok, för den traditionella livssynen finns kvar bland samer, om än inte bland alla. Denna samiska traditionella livssyn har dessutom mycket gemensamt med traditionell livssyn bland andra folk. Mycket av denna livssyn är helt enkelt allmänmänsklig och all kultur är i rörelse och förändring påpekar Eidlitz Kuoljok i sitt slutkapitel. Några reflektioner som man kan göra efter att ha läst denna utmärkta bok är att man faktiskt inte behöver gå till rysk forskning om sibiriska folk för att få en inifrånbild av traditionella föreställningar. Moderna samiska shamaner som Ailo Gaup har frikostigt delat med sig av berättelser från sina själsresor och annan andlig verksamhet. Där kan man verkligen tala om källskrifter! En annan aspekt är att samisk livssyn är så omfattande och komplex att det är ett fullkomligt mastodontarbete att försöka sammanfatta den. Det framgår t ex av Yngve Ryds envetna arbete med att sätta samiska föreställningar på pränt. Hittills har arbetet resulterat i tre digra böcker om samiska föreställningar om snö, om eld och om djur som ren, varg och björn. (Se min recension här) Traditionell livssyn kan kännas lika stor och storslagen som stjärnhimlen en vinterkväll i Jokkmokk. Jörgen I Eriksson, september 2009 |